Storbritannien börjar borda ryska skuggflottans tankfartyg i brittiska vatten

Storbritanniens premiärminister Keir Starmer säger att brittiska styrkor ska börja borda och stoppa ryska fartyg i den så kallade skuggflottan när de passerar brittiska farvatten. Därmed breddas en kampanj som nordiska och baltiska allierade redan prövat i Östersjön. Enligt tidningen The Standard samordnas åtgärden via den brittiskt ledda Joint Expeditionary Force, en grupp om tio länder där bland andra Sverige, Finland, Danmark, Nederländerna och de baltiska staterna ingår. Det uttalade syftet är att göra vägarna för sanktionsundandragande dyrare genom att tvinga tankfartyg att ta omvägar eller acceptera risken att bli uppbringade.

Skiftet är betydelsefullt eftersom sanktionerna flyttas från pappersarbete till fysisk tvångsmakt. Skuggflottan beskrivs som mer än tusen åldrande tankfartyg som fraktar rysk olja och andra laster under bekvämlighetsflagg och med otydligt ägarskap för att kringgå begränsningar som införts efter invasionen av Ukraina. När tillsynen främst är administrativ – intyg om försäkring, hamnhandlingar och kontroller av verkliga huvudmän – blir undandragandet ett spel om efterlevnad. När tillsynen blir sjömilitär uppbringning flyttas kostnader och risker ut till havs: besättningens säkerhet, försäkringsgivarnas exponering och risken för felbedömningar i trånga farleder.

Nyliga insatser visar hur snabbt detta kan bli en multinationell vana. The Standard uppger att Storbritannien i januari bistod amerikanska styrkor vid beslagtagandet av tankfartyget Marinera, med flygplan från brittiska flygvapnet och hjälpfartyget RFA Tideforce inblandade. Samma månad stödde flottans patrullbåt HMS Dagger franska myndigheter när ett annat sanktionsbelagt fartyg togs i västra Medelhavet efter att ha följts genom Gibraltarsundet; Frankrike har därefter uppbringat ytterligare tankfartyg, med brittiskt stöd. Varje lyckat stopp sänker tröskeln för nästa – och varje stopp ökar incitamenten för motåtgärder.

Motåtgärderna syns redan i sjöfartsdata. Aktörerna kan byta flagg, rotera bulvanägare, förfalska transpondersignaler eller segla med luckor i det automatiska identifieringssystemet som försvårar spårning. De kan också acceptera dyrare krigsriskförsäkring och skicka notan vidare. Uppbringningar ökar värdet på trovärdiga handlingar – ”rena” papper, försäkringsgivare som anses följa reglerna och hamnar som är villiga att se åt ett annat håll – vilket gör att marknaden för sådana tjänster växer. Resultatet blir att tillsynen kan pressa de svagaste länkarna, samtidigt som den belönar de bäst uppkopplade mellanhänderna.

Europas omedelbara exponering handlar mer om pris än om princip. Tankfartyg som tvingas till längre rutter bränner mer bränsle och binder kapacitet; försäkringsgivare prissätter om risk; raffinaderier och handlare ökar sina marginaler för att täcka osäkerhet. På en marknad som redan skakats av kriget i Mellanöstern och angrepp mot sjöfart nära Hormuz kan den marginella kostnaden för att ”tvinga Ryssland till omvägar” hamna hos europeiska konsumenter som högre transport- och energikostnader, oavsett var lasten till sist hamnar.

Starmer beskrev åtgärden som att strypa Kremls ”smutsiga vinster” och skydda suveräniteten. Det praktiska provet blir om Storbritannien och dess partners kan upprätthålla uppbringningar utan att utlösa en öga-för-öga-upptrappning till havs – och om europeiska regeringar är beredda att förklara för hushållen varför rubriker om hårdare tillslag och högre priser vid pumpen kommer samma vecka.