Världen

USA:s luftvärnsrobotar tar slut i kriget mot Iran

THAAD-robotar och precisionsroboten PrSM förbrukas snabbare än industrin kan ersätta dem, Europas avskräckning och handeln genom Hormuz blir en fråga om fabriksflöde och försäkringspremier

Bilder

A Precision Strike Missile (PrSM) launch. 
                              
                                US Central Command/Screengrab via X A Precision Strike Missile (PrSM) launch.  US Central Command/Screengrab via X businessinsider.com

USA:s lager av luftförsvarsammunition förbrukas snabbare än de kan ersättas. Efter 16 dagar av amerikanska och allierade insatser i kriget med Iran, som började den 28 februari, bedömer analytiker som Business Insider hänvisar till att Washington riskerar att få brist på centrala vapenslag – avvärjningsrobotar till systemet Terminal High Altitude Area Defense (THAAD) och precisionsanfallrobotar av typen Precision Strike Missile (PrSM) – inom några veckor.

Siffrorna spelar roll därför att de gör en geopolitisk kris till ett problem för industrins produktionsplanering. Forskarna uppgav för Business Insider att de räknat till mer än 11 000 avfyrade robotar och andra projektiler under de första 16 dagarna, och pekade ut THAAD och PrSM som särskilt utsatta. THAAD-robotar är dyra, tekniskt komplicerade och tillverkas i begränsade serier. PrSM är tänkt att ersätta äldre robotar i Arméns taktiska robotsystem, men att skala upp tillverkningen tar tid, kräver utbildad arbetskraft och komponenter som inte står och väntar på lagerhyllor.

Den här flaskhalsen hamnar obekvämt i Europas knä. USA:s lager är inte avsatta för en enda krigsskådeplats: samma luft- och robotförsvar används för att avskräcka i Asien och för att lugna Natos allierade. När Washington tömmer knappa avvärjningsrobotar i Persiska viken väljer man i praktiken vilken risk som får bäras någon annanstans, och allierade tvingas räkna in den kvarvarande risken i sin egen planering.

Krigets ekonomiska effekter kommer redan via kanaler som inte kräver att ett enda fartyg sänks. I Hormuzsundet har försäkringsbolag och aktörer som ordnar handelsfinansiering blivit faktiska grindvakter för den kommersiella sjöfarten, en utveckling som redan synts i ny rapportering om så kallade ”zombiefartyg” och skuggmässiga rutter i regionen. När försäkringsgivare backar eller premierna skjuter i höjden stannar laster, även om farlederna formellt är öppna.

I den miljön är den marginella kostnaden för varje extra avvärjningsrobot inte bara styckepriset. Det är kostnaden för att hålla sjöhandeln försäkringsbar, för att hindra ett tillfälligt krigsrisktillägg från att stelna till en varaktig omläggning av energi- och containerflöden, och för att undvika en andra chock i globala bränslepriser som spiller över i europeisk inflation.

USA kan snabbt flytta hangarfartygsgrupper. Men man kan inte trolla fram nya lager av avvärjningsrobotar i samma takt. När kriget går in i sin fjärde vecka blir den begränsande faktorn i allt högre grad mätt i fabriksgenomströmning och leveransplaner snarare än i antalet genomförda flyguppdrag.

Business Insiders forskare uppskattar att USA förbrukar delar av sin mest avancerade luftförsvars- och anfallsmateriel på mindre än en månad.