Tjärebollar sköljer upp på Mexikos golfkust

I början av mars började oljeklumpar driva i land på stränder i de mexikanska delstaterna Veracruz och Tabasco. De färgade mangroverna svarta och dödade djurliv. Nästan en månad senare har Mexikos regering fortfarande inte offentligt pekat ut källan till oljan och inte heller bekräftat om utsläppet har upphört, enligt El País. Det statliga oljebolaget Pemex och federala myndigheter uppger att de samlat in 128 ton oljeförorenat avfall och inspekterat cirka 165 kilometer kust, samtidigt som de inlett en ”teknisk och vetenskaplig utredning” med satellitbilder, drönarövervakning och överflygningar med flottan.

Vetenskapen bakom att fastställa ansvar för ett oljeutsläpp är enkel i teorin men obarmhärtig i praktiken: det krävs oberoende mätningar, bevarade prover och en spårbar hantering av materialet som håller för jurister. Satellitbilder kan visa hur en oljefläck breder ut sig och hur den driver, men de bevisar sällan ursprung på egen hand. De är främst användbara för att ringa in tidsförlopp och avgränsa sökområden. Fartygsspårning (automatisk identifiering) kan hjälpa till att peka ut vilka fartyg som befunnit sig nära en misstänkt utsläppspunkt, men luckor är vanliga: sändare kan stängas av, förfalskas eller saknas på mindre båtar. Att ett spår saknas friar därför inte någon.

Det mest avgörande verktyget är kemisk ”fingeravtrycksanalys”. Laboratorier jämför då den utsläppta oljans profil av så kallade biomarkörer, stabila ämnen som hopaner och steraner, samt bredare mönster av kolväten, mot tänkbara källor. Det kan röra sig om råolja från specifika fält eller produkter som hanterats vid terminaler. När provtagningen dröjer kompliceras matchningen av vittring: avdunstning, solljus och mikrobiell nedbrytning förändrar först de lättare fraktionerna. Tidig insamling och noggrann förvaring blir därmed en praktisk förutsättning för att med hög säkerhet kunna peka ut ett ursprung.

Även när kemin ger starka indicier är den svåraste variabeln ofta tillträde. Vid utsläpp nära havsbaserad infrastruktur behöver utredare driftsjournaler, tryckdata och underhållsprotokoll från plattformar och rörledningar, samt platsinspektioner som kan skilja mellan en enstaka dumpning och en pågående läcka. Sådana uppgifter ligger typiskt hos operatören och tillsynsmyndigheten – som i statligt dominerade energisystem ofta är tätt sammanflätade. Då kan den offentliga berättelsen springa före bevisningen, eller lika gärna fastna när ”tvärvetenskapliga grupper” tillsätts och ansvarskedjor blir otydliga.

El País skriver att Veracruz guvernör inledningsvis pekade på ett oidentifierat fartyg och beskrev koncessionshistoriken som ett arv från tidigare administrationer. President Claudia Sheinbaum sade senare att det ansvariga bolaget inte hade identifierats och meddelade att riksåklagarämbetet kopplats in. Pemex och andra myndigheter har samtidigt konsekvent sagt att Pemex inte bär ansvaret.

För kustsamhällen som ser oljan komma i omgångar med veckors mellanrum är den centrala frågan mindre retorisk än logistisk: vilken källa kommer att namnges, och vilken aktör kommer att åläggas att betala för sanering och ersättning.