Afrika

Upp till 10000 dödas när RSF tar El Fasher

Guardian beskriver drönare som följer flyktkonvojer och slår med kringströvande ammunition efter 561 dagars belägring, västvarningar begravs och Förenade arabemiraten pekas ut som huvudfinansiär medan ansvaret försvinner i leverantörskedjan

Bilder

El Fasher 2026 El Fasher 2026 theguardian.com
Gen Aboud Khater, right, in north Darfur with other joint forces personnel. Khater led the doomed attempt to protect the people of El Fasher from the RSF Gen Aboud Khater, right, in north Darfur with other joint forces personnel. Khater led the doomed attempt to protect the people of El Fasher from the RSF theguardian.com
The final evacuation convoy leaves El Fasher after the city was overrun by the Rapid Support Forces at the end of an 18-month siege The final evacuation convoy leaves El Fasher after the city was overrun by the Rapid Support Forces at the end of an 18-month siege theguardian.com
General Aboud Adam Khater in El Fasher General Aboud Adam Khater in El Fasher theguardian.com
Dr Mustafa Ibrahim, wearing his ‘lucky’ cream sweater, who witnessed the slaughter in the city. ‘That moment I lost my soul,’ he says Dr Mustafa Ibrahim, wearing his ‘lucky’ cream sweater, who witnessed the slaughter in the city. ‘That moment I lost my soul,’ he says theguardian.com

Uppemot 10 000 människor kan ha dödats under två dygn i slutet av oktober 2025 när Sudans paramilitära Rapid Support Forces (RSF) intog El Fasher efter en 18 månader lång belägring, enligt en granskning i The Guardian som publicerades i veckan. Ytterligare 40 000 civila uppges fortfarande vara spårlöst försvunna. I reportaget beskrivs hur drönare följde de sista evakueringskonvojerna och hur så kallade självmordsdrönare och bomber användes när stridande och civila försökte ta sig ut ur huvudstaden i Norra Darfur.

El Fasher skildras ofta som en ren humanitär katastrof – belägring, svält, massakrer – men The Guardians berättelse låter också som en skildring av hur våld numera ”produceras”: färre infanterianfall, mer fjärrstyrd bekämpning och ett växande beroende av försörjningskedjor som kan leverera flygkroppar, sprängämnen, kommunikationslänkar och utbildade operatörer. Drönare sänker tröskeln för att utöva våld. De förlänger räckvidden för en styrka som kan sakna disciplinerat manskap och de krymper tiden mellan att ett mål identifieras och att det bekämpas. De förändrar också ansvarspolitiken: ett drönaranfall kan genomföras utan en synlig frontlinje, och ansvaret kan suddas ut av avståndet mellan finansiär, leverantör, operatör och befäl.

The Guardian uppger att varningar från USA och Storbritannien om risken för massövergrepp trängdes undan, och att underrättelsebedömningar ”begravdes” eller inte uppdaterades medan belägringen fortsatte. Det är betydelsefullt därför att förebyggande inte bara handlar om moralisk brådska, utan om huruvida någon institution faktiskt tar kostnaden för att agera i tid. En belägring som pågick i 561 dagar, som The Guardian beskriver den, skapar återkommande tillfällen att landa i slutsatsen att ingripande är för dyrt, för komplicerat eller för politiskt riskabelt. Fördröjning är inte neutral: den flyttar kostnaderna till civila som sitter fast innanför inringningen.

Granskningen återkommer också till frågan om extern uppbackning. Förenade Arabemiraten beskrivs som RSF:s ”huvudsakliga stödgivare”, och The Guardian skriver att landet gjorde ”extraordinära försök” att dölja påstådd inblandning i övertagandet av El Fasher – en anklagelse som Förenade Arabemiraten förnekar. Även utan slutgiltiga offentliga bevis för specifika leveranser är slagfältets logik enkel: drönare och kringströvande ammunition kräver reservdelar, underhåll och ersättning. Till skillnad från en milis handeldvapen binder de stridsförmågan till logistik och finansiering.

Det är i den kopplingen som påtryckningsmöjligheter finns – och där ansvarsutkrävandet ofta löses upp. Sanktionslistor kan namnge befälhavare, men krigets genomströmning beror på mellanhänder: inköpsombud, bulvanföretag, transportleder och stater som väljer att se bort. The Guardians rapportering antyder att västliga regeringar i detalj förutsåg El Fashers fall; staden föll ändå.

Den 27 oktober 2025, när den sista konvojen försökte fly i gryningen, dök drönare upp över himlen. Vägen ut ur El Fasher var redan kartlagd – inklusive de skyttegravar som lokalbefolkningen kallade ”helvetesgroparna”.