BBC försvarar BBC Arabic som enda arabisk röst för israeliska perspektiv

BBC:s världstjänsts chef Fiona Crack har försvarat BBC Arabic som ett av få medier i regionen som släpper fram israeliska röster och inrikes israelisk politik i arabiskspråkiga sändningar, enligt en intervju i Guardian. Tjänsten når nära 40 miljoner människor i veckan, sade hon, och utan den ”skulle vi inte ha hört israeliskt perspektiv” under kriget i Gaza. Uttalandet kommer efter långvarig kritik mot BBC Arabic för redaktionella val och bokning av gäster, däribland medverkande vars tidigare inlägg i sociala medier innehållit antisemitiska uttalanden.

Cracks försvar är anmärkningsvärt eftersom det flyttar motiveringen för en skattefinansierad sändare från neutrala arbetsmetoder till strategisk positionering. BBC Arabic framställs som värdefull därför att den sänder sådant som andra arabiska kanaler – många med koppling till gulfstater – inte vill eller vågar sända. I intervjun hänvisade Crack till exempel från inledningen av den regionala konflikten där USA, Israel och Iran ingår, bland annat en brand i ett saudiskt oljeraffinaderi och nedskjutna flygplan, där hon menade att BBC Arabic rapporterade händelser som andra kanaler undvek. Den underförstådda måttstocken blir då inte en enhetlig BBC-standard, utan en konkurrensutsatt mediemarknad där tillträde, risktagande och politiskt ägande avgör vad som över huvud taget går att rapportera.

Den inramningen skaver mot BBC:s återkommande försäkran om att bolaget är ”oberoende och opartiskt”. Om en verksamhet motiveras som en ”ensam röst” som levererar ett visst nationellt eller politiskt perspektiv, uppmuntras publiken att se den som ett motmedel i informationskrig snarare än som en domare. Det skapar också ett tydligt incitamentsproblem: ju mer BBC Arabic angrips i sina målmarknader för att vara ”proisraelisk”, desto lättare kan samma fientlighet användas i Storbritannien som bevis för balans och nödvändighet. En skattefinansierad aktör som regelbundet måste försvara sin budget och sitt uppdrag riskerar därmed att sälja sin existens genom geopolitisk särart – något som liknar ett utrikespolitiskt verktyg mer än en nyhetsprodukt.

BBC har samtidigt försökt hantera ett annat incitament: risken att en stor, snabb och högproducerande verksamhet slarvar med kontrollen av medverkande för att hålla uppe utgivningen. Guardian skriver att BBC Arabic i 18 månader har arbetat om sin redaktionella tillsyn, med djupare granskning av gäster och stramare kontroll av standarder, efter kritik i Storbritannien och en promemoria till BBC:s styrelse från Michael Prescott, tidigare extern rådgivare till BBC:s kommitté för redaktionella riktlinjer och standarder. Promemorian tog upp fall där en medverkande tidigare skrivit på nätet att judar borde brännas ”som Hitler gjorde” och en annan som kallade judar ”djävlar”; BBC har sagt att den ene inte borde ha medverkat på det sätt som skedde och att den andre har förbjudits att medverka igen.

BBC Arabic försvaras nu alltså samtidigt som en unikt placerad sändare i en fientlig informationsmiljö och som en verksamhet som behövt bygga om sin interna efterlevnad för att hålla extremister borta från sändning.

I Guardians framställning är BBC:s svar på båda problemen detsamma: mer tillsyn, fler källor och en tydligare berättelse om varför tjänsten finns.