USA:s flygkrig slår bara ut en tredjedel av Irans robotlager

Amerikanska underrättelsebedömningar tyder på att den månadslånga, USA-ledda kampanjen mot Iran med säkerhet bara har förstört omkring en tredjedel av Teherans lager av robotar och drönare, rapporterar Reuters. Det står i direkt motsats till president Donald Trumps påstående att Iran har ”mycket få raketer kvar”. Ytterligare en tredjedel bedöms vara skadad eller begravd under tunnlar och förstärkta anläggningar, medan en återstående del fortfarande är användbar eller åtminstone inte med säkerhet kan redovisas.

Skillnaden mellan offentlig tvärsäkerhet och underrättelsetjänstens förbehåll spelar roll, eftersom kriget i praktiken utkämpas lika mycket i lagerlistor som i luftrum. Iran kan få ett fåtal överlevande avfyrningsramper och robotar att räcka långt om västerländska och gulfstatliga luftförsvar tvingas förbruka motmedel snabbare än de kan ersättas. Reuters noterar att Israel säger sig ha ”neutraliserat” 335 iranska robotavfyrningsramper – omkring 70 procent av avfyrningsförmågan – men också att Iran har spritt ut ramper över landet och lagrat stora delar av sitt förråd under jord, vilket gör exakt bokföring svår. En amerikansk tjänsteman säger till Reuters att det kan vara omöjligt att någonsin ta fram en slutgiltig siffra.

Den osäkerheten krockar med en andra, mer mekanisk begränsning: västvärldens egen förbrukningstakt av ammunition. Zero Hedge, med hänvisning till rapportering i The Washington Post, uppger att USA har avfyrat mer än 850 kryssningsrobotar av typen Tomahawk på fyra veckor, samtidigt som endast några hundra tillverkas per år. Även om Irans robotförmåga är nednött kan ”växelkursen” i utbytet ändå gynna den part som tvingar motståndaren att skjuta dyra projektiler mot billiga hot, eller att hålla avancerade system i ständig beredskap under veckor.

Den operativa logiken syns i Trumps egen inramning. Han hävdade att även ”1 procent” kvar av Irans robotar är oacceptabelt om det innebär en enda träff mot ett fartyg värt en miljard dollar i Hormuzsundet. En sådan måttstock binder i praktiken USA och dess partner vid ett krav på nära nog fullkomligt skydd över ett stort område, under obestämd tid, medan Irans mål kan vara smalare: enstaka genombrott som höjer försäkringspremier, stör tidtabeller och gör den kommersiella sjöfarten till ett verktyg i politiska förhandlingar.

Irans ledning har länge betraktat sitt robotprogram som ett avskräckningsmedel som kompenserar för konventionell underlägsenhet gentemot USA och Israel, skriver Reuters. Om en betydande del av arsenalen bara är begravd snarare än förstörd kan Teheran se tiden som en bundsförvant – gräva fram, flytta, eller vänta på att motståndarnas lager av motmedel tunnas ut. Marknader och sjöfartsförsäkringsbolag reagerar på den risk som återstår, inte på orden från talarstolen.

På torsdagen avfyrade Iran 15 robotar och 11 drönare mot Förenade Arabemiraten, enligt emiratiska försvarsdepartementet. Anfallet var litet jämfört med tidigare i kriget, men visade att ”mycket få raketer kvar” fortfarande kan räcka för att hålla luftförsvaret i gång på övertid.