Politik

Polisen i Los Angeles griper demonstranter vid Metropolitan Detention Center

No Kings-protest slutar i nattlig konfrontation med tårgas och mindre dödlig ammunition, massprotest i 50 delstater blir återkommande mobiliseringsmaskin och lämnar efter sig fler videor för åtal än politiska resultat

Bilder

newsweek.com
newsweek.com
Iran War Forces Energy-Saving in East Asia, Middle East: ‘Imminent Danger’ Iran War Forces Energy-Saving in East Asia, Middle East: ‘Imminent Danger’ newsweek.com
Trump Stronghold Holds Largest Ever ‘No Kings’ Protest Trump Stronghold Holds Largest Ever ‘No Kings’ Protest newsweek.com
Suspect in Foiled Bank of America Attack Says He Was Recruited on Snapchat Suspect in Foiled Bank of America Attack Says He Was Recruited on Snapchat newsweek.com

Polisen i Los Angeles grep flera personer och använde tårgas samt så kallad mindre dödlig ammunition vid Metropolitan Detention Center på lördagskvällen, när en demonstration under parollen ”Inga kungar” avslutades i ett dödläge. Enligt Newsweek upprättade polisen en avspärrningslinje vid gatorna Alameda och Commercial, gav order om att skingras och grep därefter demonstranter som stannade kvar.

Konfrontationen inträffade samma dag som arrangörerna beskrev som den största endagsprotesten i USA:s historia: över 3 300 evenemang i samtliga 50 delstater och uppskattningsvis 8 miljoner deltagare. Bara i Los Angeles hade Los Angeles Times rapporterat förväntningar om mer än 100 000 deltagare, utspridda på flera platser. Omfattningen är viktig, eftersom den förvandlar protest från en lokal politisk handling till en upprepningsbar nationell produkt: ett namn, ett schema, en verktygslåda för lokala organisatörer och ett centraliserat påstående om deltagarantal som kan användas för att dra till sig uppmärksamhet och pengar.

Newsweek beskriver ett mönster som blivit rutin vid stora demonstrationer: en dagsmarsch som i stort sett förblir fredlig, följd av att ”utbrytargrupper” stannar kvar efter att huvudarrangemanget avslutats och skapar förutsättningar för en polisinsats som ger kvällens definierande bilder. Los Angeles-polisen uppgav att man utfärdat ett stadsomfattande taktiskt larm på grund av ”händelser” nära häktet, samtidigt som federala tjänstemän enligt uppgift avfyrade tårgasbehållare in i folkmassan.

Företrädare på båda sidor ramade in kvällen som en varning. Borgmästaren Karen Bass uppmanade demonstranter att hålla sig säkra och beskrev fredliga protester som en grundlagsfäst rättighet. Bill Essayli, förste biträdande federale åklagaren, sade att federala agenter gick igenom videomaterial och hade börjat gripa personer som anklagas för att ha angripit personal, och tillade: ”Vi har er på video.”

Den återkopplingsslingan är pålitlig: massarrangemang ger mediebevakning och insamlingsmöjligheter; den förutsägbara oordningen i utkanten ger gripanden och övervakning; löftet om hårdare tag blir i sin tur en del av berättelsen som motiverar nästa mobilisering. Varje varv lämnar också efter sig ett större arkiv av ansikten, filmklipp och ärendeakter än det förra. För staten och dess institutioner är detta ett billigt sätt att bygga kapacitet: den som vill synas och samla resurser skapar samtidigt råmaterialet för framtida identifiering och rättsprocesser.

På söndagsmorgonen var det mest konkreta utfallet från Los Angeles inte en politisk förändring, utan en lista över gripanden nära ett federalt häkte och ett besked om att utredare arbetade sig igenom videomaterial.