Vårdpersonal tränger sig in hos fel patient i Pajala
72-åring säger nej till provtagning men läkare och sjuksköterska försöker ändå mäta blodtryck och ta blodprov, hembesök som ska ge vård i hemmet blir tvång i tamburen när identitetskontroll och samtycke pressas ihop
Bilder
En 72-årig kvinna i Pajala uppger att hon fick ett oannonserat hembesök av en läkare och en sjuksköterska som gått till fel adress och trots hennes protester försökte ta blodtryck och blodprov, rapporterar Norrländska Socialdemokraten. Kvinnan, Iris Pieskä, säger att hon förklarade att hon inte hade bokat någon tid och försökte stänga dörren, men att personalen höll i dörrhandtaget.
Händelsen inträffade en morgon i januari och gällde personal från Pajala hälsocentral, enligt tidningen. Kvinnan säger att hon i allmänhet undviker blodprov och att hon inte samtyckte till någon provtagning under besöket.
Hembesök är tänkta att föra vården till patienter som har svårt att ta sig till mottagningen, men de pressar samtidigt ihop flera skyddsmekanismer till ett kort möte i en tambur: kontroll av identitet, kontroll av adress, inhämtande av samtycke och journalföring. Om ett enda led brister kan medicinsk auktoritet snabbt få en tvångsliknande prägel, särskilt när äldre människor ställs inför yrkespersoner i arbetskläder med utrustning i handen.
Fallet visar också hur ansvar fördelas när något går fel. Den enskilde vårdgivaren kan luta sig mot schemat och adressen i systemet; systemet kan i sin tur luta sig mot tidigare registreringar; och personen som öppnar dörren lämnas att bevisa ett negativt påstående – att hon inte är den som personalen söker. På en mottagning kan identitetskontroller upprepas i receptionen, i väntrummet och precis före provtagning. I hemmet kan första kontakten också bli den sista.
Norrländska Socialdemokratens beskrivning antyder att kvinnan upplevde besöket som ett försök till åtgärd utan samtycke snarare än ett rent administrativt misstag. Skillnaden är viktig, eftersom sjukvårdens legitimitet i normalfallet bygger på frivilligt deltagande, utom i tydligt avgränsade situationer där tvångsvård är tillåten. När rutin börjar likna myndighetsutövning uppstår en annan kostnad: förtroendet, som är svårt att mäta och lätt att förbruka.
Besöket avslutades vid fel dörr. Journalspåren, däremot, skapades vid rätt tidpunkt.