Pakistan och Afghanistan anklagar varandra efter granatbeskjutning i Kunar

Pakistan och Afghanistan utbytte på söndagen nya anklagelser efter att Kabul uppgett att pakistanska styrkor beskjutit landsbygdsområden utanför Asadabad, huvudstad i provinsen Kunar, med granatkastare och ”andra tunga vapen”. En person ska ha dödats och 16 skadats, mestadels kvinnor och barn. Uppgiften publicerades av den afghanske biträdande regeringstalesmannen Hamdullah Fitrat tillsammans med bilder på skadade barn, enligt tidningen The Independent. Islamabad svarade inte omedelbart.

Beskjutningen är det senaste utbrottet i de allvarligaste striderna mellan grannländerna på årtionden. Konflikten har utvecklats till en blandning av gränskrig, motupprorsstrid och diplomatisk handelsvara. Pakistan hävdar att Afghanistans talibaner ger skydd åt militanta från den pakistanska talibanrörelsen, som genomför attacker inne i Pakistan; Kabul förnekar detta. Förnekandet väger dock lättare än den praktiska verkligheten: Pakistans säkerhetstjänster och gränsförband betalar priset för ett uppror som kan dra sig tillbaka över en gräns som inte går att försegla permanent, medan talibanregeringen i Kabul skyddas från de ekonomiska följderna genom biståndsflöden och inkomster från smuggling.

I en sådan miljö är ”medling” mindre en moralisk roll än en intäktskälla. The Independent skriver att Saudiarabien, Turkiet och Qatar bidrog till att få fram en tillfällig vapenvila inför id al-fitr; eldupphöret löpte ut tidigare i veckan och striderna återupptogs på onsdagen. Varje ny eskalering höjer värdet på den som kan sammankalla samtal, ta emot delegationer och erbjuda en kanal som rivaler inte lätt kan ersätta. För Islamabad kan det att vara rummet där andra förhandlar omsättas i extern finansiering, säkerhetssamarbete och politisk täckning – särskilt när västliga huvudstäder samtidigt letar mellanhänder i flera konflikter.

Samma dynamik gör dock Pakistans roll som förmedlare skör. Landet har incitament att visa att gränsproblemet inte är en lokal ordningsfråga utan ett regionalt säkerhetshot, vilket kan motivera bistånd, utrustning och diplomatisk uppmärksamhet. Afghanistan har i sin tur incitament att beskriva pakistanska angrepp som attacker mot civila och mot landets suveränitet, för att höja den diplomatiska kostnaden för Islamabad och samtidigt hålla fokus borta från gränsöverskridande militanta nätverk. När båda sidor tjänar på att göra tvisten internationell blir gränsen lika mycket en scen som en linje.

Striderna har enligt The Independent omfattat sammanstötningar över gränsen och flyganfall inne i Afghanistan, även i Kabul. Tidigare i månaden sade afghanska företrädare att ett pakistanskt angrepp träffade ett sjukhus för drogbehandling i huvudstaden och dödade mer än 400 människor, en siffra som Pakistan bestrider; Förenta nationerna har sagt att dödstalet fortfarande kontrolleras. Fredssamtal i Istanbul i november i fjol ledde inte till någon varaktig uppgörelse.

På söndagen lade Kabuls talesman ut bilder på skadade barn från Kunar och uppgav att granatkastare slagit ned i civila bostäder. Pakistans svar är tills vidare tystnad – medan gränsen fortsätter att skapa både dödsoffer och förhandlingsstyrka.