Nya tunnelbanan sparkar kinesiska entreprenören CRTG från Sickla

Stockholms Nya tunnelbanan har hävt avtalet med den kinesiska entreprenören CRTG för tunnel- och stationsarbeten i Sickla efter upprepade och tilltagande misslyckanden med arbetsplatsens säkerhet. Projektledningen uppger att läget ”nått vägs ände” och har beordrat CRTG och dess underentreprenörer att omedelbart avbryta arbetet, enligt Dagens Samhälle/Byggindustrin.

Den officiella motiveringen är ovanligt rak: säkerhetssystemen förbättrades inte trots formella varningar, upprepade arbetsstopp och vad beställaren beskriver som omedelbar fara för liv och hälsa. Projektet pekar ut bristfälliga byggnadsställningar, brandskydd, utrymningsvägar och fallskydd som några av de allvarligaste problemen. Man hävdar också att entreprenören återupptog arbetet innan stoppbeslut hade hävts – en upptrappning som gör att frågan inte bara handlar om säkerhet, utan om vem som faktiskt styr arbetsplatsen.

Stora offentliga infrastrukturprojekt bygger på avtal som försöker prissätta risk i förväg. I praktiken är den offentliga beställaren sällan en normal motpart. När tidplanen spricker eller entreprenören inte levererar kan projektet hota med hävning, eftersom den yttersta fallskärmen är skattefinansiering och politiskt tålamod, inte en investerares balansräkning. Entreprenörer känner till detta och lämnar anbud därefter: startpriset är bara en del av affären, medan krav på ersättning, ändrings- och tilläggsarbeten samt omförhandlingar ofta står för resten.

Säkerhetstillsyn blir då ett av få reglage en offentlig beställare snabbt kan dra i. Det är också ett av de svåraste att invända mot i domstol eller i medier. Om relationen redan har försämrats kan ”systematiska brister i arbetsmiljön” fungera som den renaste avfarten ur ett havererat samarbete. Kostnaden försvinner dock inte; den flyttas till försenade upphandlingar, nyetablering av arbetsstyrkor och den riskpremie som ersättningsentreprenörer tar ut när de kliver in på en störd och konfliktfylld arbetsplats.

Nya tunnelbanan uppger att arbetet ska återupptas ”så snart som möjligt” med nya entreprenörer, men lämnar ingen prognos för hur hävningen påverkar tidplanen. Projektet har redan blivit en symbol för Stockholms upphandlingsmodell: pressade anbud, komplicerade gränssnitt och en lång kedja av underentreprenörer där ansvar blir en avtalsfråga – tills något går fel.

Den konkreta följden här och nu är enkel. Ett stort arbetspaket i Sickla är pausat och beställaren tvingas starta om marknadssökningen mitt under pågående projekt.