Henrik Westman: Systembolaget vill styra hemleveranser på egna villkor

Henrik Westmans krönika i Dagens Industri tar avstamp i en till synes liten detalj som blivit ovanligt avslöjande: efter år av rättsprocesser för att stoppa privat vinhandel på nätet vill Systembolaget nu ha längre tidsfönster för hemleveranser – utanför butikernas öppettider.

Bakgrunden är inte en ny reformvilja utan en juridisk motgång. År 2023 slog Högsta domstolen fast att företag som Winefinder och Vivino kan fortsätta gränsöverskridande distansförsäljning till svenska konsumenter. Enligt Westman har Systembolaget därefter haft kontakt med regeringen om att justera reglerna för leveranser, och ansvarigt statsråd, socialminister Jakob Forssmed (KD), beskrivs som positiv med hänvisning till ekonomiska och miljömässiga vinster.

Den ordningen – först processa, sedan förbättra tjänsten – fångar hur ett skattefinansierat monopol beter sig när det möter konkurrens som inte går att förbjuda. En privat handlare som missbedömer kundernas efterfrågan straffas snabbt genom tappad försäljning och pressade marginaler. Ett monopol som missbedömer efterfrågan kan i stället försöka skriva om reglerna, fördröja rivaler med juridik och beskriva varje eftergift som en extraordinär åtgärd för att ”värna modellen”. Westman noterar att åtta av tio svenskar fortfarande handlar på Systembolaget och att nätförsäljningen ännu är en liten kanal. Det vill säga: monopolet har råd att behandla digital bekvämlighet som en fråga om riskhantering snarare än som en fråga om vara och tjänst.

Den offentliga motiveringen är fortsatt skadebegränsning: alkoholens samhällskostnader används för att försvara varför en aktör ska skyddas från normalt konkurrenstryck. Samtidigt liknar den dagliga driften allt mer vanlig detaljhandel. Westman pekar på kändisviner och en app som sparar smakprofiler och favoritflaskor – funktioner som är gjorda för att öka köpens storlek och få kunder att återkomma, inte för att minska konsumtionen. Om uppdraget är att hålla nere alkoholkonsumtionen blir incitamenten besvärliga: staten vill både ha höga punktskatteintäkter och en trovärdig berättelse om återhållsamhet.

Samtidigt luckrar Sverige redan upp reglerna i kanterna. Regeringen tar bort ”matkravet” för serveringstillstånd, och gårdsförsäljning har införts men omgärdats av obligatoriska ”kunskapshöjande aktiviteter”, vilket gör en liberalisering till en efterlevnadsritual. Westman lyfter också hur Finland tillåter upp till åtta volymprocent alkohol i dagligvaruhandeln och överväger att höja gränsen till femton – ett implicit försök med reglerad konkurrens som inte bygger på ett detaljhandelsmonopol.

Om hemleveranser i praktiken blir ”när som helst” blir argumentet att Systembolaget måste kontrollera alkoholförsäljningen genom att begränsa tid och plats svårare att upprätthålla. Kvar blir institutionens kärnfördel: att kunna definiera marknadens villkor och samtidigt presentera dessa villkor som offentlig moral.

Systembolaget säger att man vill ha längre leveransfönster eftersom kundbeteendet förändras. Den förändring man reagerar på är att Högsta domstolen slog fast att alternativen inte gick att stoppa.