Regeringskansliet dröjer nästan två år med att diarieföra skadebedömning i Landerholmsaffären

Det tog 673 dagar innan Regeringskansliet registrerade en skadebedömning kopplad till den så kallade Landerholm-affären, enligt Aftonbladets redogörelse från en utfrågning i riksdagens konstitutionsutskott. På tisdagen frågades statsminister Ulf Kristerssons statssekreterare Johan Stuart ut när utskottet granskade hur ärendet hanterats.

Bakgrunden är att Henrik Landerholm, då nationell säkerhetsrådgivare, uppgavs ha lämnat kvar hemligstämplade handlingar på en konferensanläggning. Landerholm åtalades senare för vårdslöshet med hemlig uppgift och friades i september 2025; domen är överklagad. Det utskottet nu granskar är inte brottmålet utan den administrativa hanteringen runtomkring: när handlingar bedömdes som ”färdigställda”, när de diariefördes och hur snabbt journalister och andra kunde få ut dem.

Fördröjningen spelar roll därför att offentlighetsprincipen i praktiken vilar mer på rutiner än på högtidliga ord. När en handling diarieförs och betraktas som färdig blir den enklare att begära ut och svårare att hålla undan. Om den i stället hålls kvar som ”pågående” kan den hamna utom räckhåll, även om innehållet redan påverkat interna beslut. Enligt Stuarts uppgifter, återgivna av Aftonbladet, var förklaringen att skadebedömningen först inte ansågs färdigställd, och att den först senare – när någon begärde ut den – bedömdes som färdig och därmed som en allmän handling.

Den ordningen skapar en tyst vetorätt inne i förvaltningen: makten att avgöra när papper blir ”klara”. Incitamenten är uppenbara. Diarieföring utlöser tidsfrister, gör material sökbart och ökar risken för obekväma följdfrågor. Att låta bli köper tid, minskar den interna belastningen på kort sikt och håller politiskt känsligt material borta från den löpande offentliga dokumentationen. Kostnaden hamnar hos utomstående – reportrar, oppositionsledamöter och i slutänden väljarna – som bara kan granska det de faktiskt kan se.

Aftonbladet uppger att utskottet också tog upp andra dröjsmål, bland annat utlämnanden av allmänna handlingar som kunde ta upp till 46 dagar när Dagens Nyheter begärde ut dem. Stuart hänvisade till hög arbetsbelastning och mellanliggande helgdagar, samtidigt som han medgav att flera begäranden borde ha hanterats snabbare.

Systemet bygger på antagandet att dröjsmål är undantag och att de kostar anseende. Men i praktiken är risken för sanktioner vid långsam diarieföring begränsad: processen är utspridd, ansvaret delas mellan enheter och den ”rätta” klassningen av en handling som utkast eller färdig är ofta en intern bedömning. Utfrågningar i konstitutionsutskottet kan skapa politiskt tryck, men de ändrar inte automatiskt vardagskalkylen för de tjänstemän som kontrollerar diariet.

Landerholm-ärendet började med en bortglömd handling på en kursgård. Nu har det nått den punkt där riksdagen diskuterar varför pappersspåren om den handlingen tog nära två år att föras in i statens eget register.