Unilever förhandlar om att slå ihop livsmedelsverksamheten med McCormick

Unilever uppger att bolaget för ”avancerade samtal” med krydd- och smaksättningsföretaget McCormick & Company om en affär som skulle slå samman huvuddelen av Unilevers livsmedelsverksamhet med McCormick. Transaktionen värderas till cirka 15,7 miljarder dollar, enligt ett uttalande som återgivits av ZeroHedge. Unilever säger att ett avtal kan bli klart så tidigt som i dag, men betonar att det inte finns någon garanti att en affär faktiskt blir av.

Den tänkta konstruktionen är en omvänd Morris-förtroendestruktur, en skattegynnad modell som skulle innebära att Unilever och dess aktieägare äger ungefär 65 procent av det sammanslagna bolaget när affären väl är genomförd. Unilever uppger att vissa tillgångar undantas, däribland delar av livsmedelsverksamheten i Indien. För McCormick, mest känt för Old Bay-kryddning samt French’s senap och Frank’s RedHot, vore detta en omdanande affär: McCormicks nuvarande verksamhet ger ungefär hälften av intäkterna i Unilevers livsmedelsenhet, vilket gör att det sammanslagna bolaget i praktiken skulle domineras av Unilevers varumärken och skala.

Draget passar in i ett bredare mönster efter år av billiga pengar inom dagligvaror. Konglomerat som tidigare sålde in ”trygg” bredd försöker i ökande grad göra sig av med långsammare kategorier och i stället koncentrera sig på segment med högre vinstmarginaler och starkare berättelser om prissättningskraft – i Unilevers fall skönhet, personlig vård och hushållsprodukter. Livsmedel har däremot åter blivit en verksamhet där kostnadsosäkerheten är tillbaka: energi, frakt, förpackningar och finansieringskostnader kan svänga snabbt, samtidigt som detaljhandeln pressar hårdare mot prisökningar när hushållens budgetar stramas åt.

Affären handlar också om vem som får betalt för ”samordningsvinsterna”. Enligt upplägget behåller Unilever en stor ägarandel i stället för att ta en ren kontant exit. Det kan tolkas som förtroende för kassaflödena i den sammanslagna livsmedelsportföljen – eller som ett sätt att undvika att låsa in ett värde i en marknad som kanske redan rabatterar dagligvarubolagens förmåga att föra över kostnadsökningar till konsumenterna. Analytikern James Edwardes Jones på RBC Capital Markets, citerad av ZeroHedge, ifrågasatte logiken i att byta fullt ägande av en koncentrerad livsmedelsenhet – dominerad av Hellmann’s majonnäs och Knorr-buljongtärningar – mot ett delägande i en verksamhet med bredare portfölj.

McCormicks motiv är lättare att se: skala och hyllmakt. Kryddor och tillbehör är lågprisvaror där varumärkeskännedom kan ge prissättningsstyrka, och där inköps- och distributionssamordning spelar stor roll. Att vika in Unilevers livsmedelsvarumärken skulle ge McCormick större tyngd i förhandlingar med både detaljhandlare och leverantörer, i ett läge där kostnaden för att transportera och försäkra varor åter stiger.

Marknaden tog emot samtalen som en kortsiktig positiv signal. Unilevers aktie i London steg omkring 1 procent under dagen, medan McCormicks aktie steg cirka 4 procent i amerikansk förhandel, enligt ZeroHedge.

Om avtalet undertecknas blir nästa prövning mindre en fråga om rubriker och mer om genomförande: att integrera leveranskedjor, avgöra vilka varumärken som ska få investeringar och samtidigt förklara varför en global konsumentvarukoncern blir majoritetsägare i en amerikanskt börsnoterad livsmedelsjätte, samtidigt som den säger sig vilja vara mindre av ett livsmedelsbolag.

Unilever uppger att en affär kan tillkännages så tidigt som i dag. Fram till dess är det enda säkra att bolaget förhandlar om en ommöblering av varumärken för 15,7 miljarder dollar – varumärken som fortfarande måste levereras genom samma dyra logistiska nät som allt annat.