USA slår till mot Isfahan och andra iranska kärnanläggningar

Bilder

×

Moment US strike sends massive fireball into sky over Iran’s Isfahan euronews.com

newsweek.com

US Economy Slowing Down Much More Than Expected newsweek.com

Uncommon Knowledge: Trump’s Zombie Tariffs Don’t Die, They Mutate newsweek.com

Italy Denies US Access To Military Base newsweek.com

Donald Trump Impeachment Petition Doubles in Size newsweek.com

‹ ›

Eldklot över Isfahan lyste upp natthimlen tidigt den 31 mars efter nya amerikanska anfall mot Irans centrala provins, enligt filmklipp från Euronews. Området rymmer stora militära anläggningar och infrastruktur kopplad till kärnteknik. Anfallen sker samtidigt som USA och Israel fortsätter en månadslång kampanj mot iranska mål.

Kina svarade med att fördöma angrepp mot iranska kärnanläggningar som ett brott mot folkrätten och som ett slag mot icke-spridningsfördraget, enligt Newsweek som hänvisar till utrikesdepartementets talesperson Mao Ning. Peking pekade på nyligen attackerade platser, däribland Bushehr, Yazd och Khondab, som Internationella atomenergiorganet har nämnt i sina uppdateringar. Kina varnade också för att kampanjen riskerar att undergräva trovärdigheten för det globala systemet med skyddsåtgärder.

Det som med säkerhet är känt är i stort sett det som går att filma: explosioner, bränder och sekundära detonationer. Det som inte är känt – hur mycket känslig utrustning som förstörts, vilka lager som kan ha flyttats i förväg, vilka byggnader som var skenmål och om kritiska processer avbrutits i dagar eller månader – är just den information som varje sida har skäl att försöka forma.

Washington och Jerusalem tjänar på att framställa skadorna som avgörande: det stödjer krigets uttalade syfte att hindra en iransk atombomb och lugnar inhemska opinioner med att upptrappningen ger något konkret. Teheran tjänar på att hävda motståndskraft och kontinuitet: att erkänna djupa skador kan utlösa inhemsk panik, strider inom eliten och krav på vedergällning som i sin tur kan vidga kriget.

Internationella atomenergiorganet hamnar mitt emellan, med ett snävare uppdrag och svagare verktyg i krigstid. Dess besked kan lugna marknader genom att slå fast att ingen strålning utanför anläggningarna har upptäckts, men de kan också bli politiskt alibi – ”ingen incident” för den ena sidan, ”angrepp mot anläggningar under tillsyn” för den andra. Kina, som är Irans största oljekund och en tung aktör med intresse av att icke-spridningsfördraget behåller sin legitimitet, har egna skäl att beskriva anfallen som ansvarslösa: man vill få fart på sjöfarten i Persiska viken och hålla icke-spridningsordningen som ett förhandlingsbord snarare än ett slagfält.

Resultatet är ett informationsproblem med omedelbara ekonomiska följder. Även utan en bekräftad ”kärnteknisk incident” kan försäkringsgivare, rederier och handelsfinansiärer betrakta risken som omöjlig att prissätta och därför dra sig tillbaka – på samma sätt som redan skett i Hormuzsundet, där trafiken har bromsat in kraftigt. I ett sådant läge blir frågan mindre ”vad som förstördes” och mer ”vem som står för nästa resa och nästa last”, eftersom handeln rör sig på försäkringsskydd och remburslöften långt innan inspektörer kan röra sig på tillträde.

I Isfahan är det synliga beviset en rökpelare. Det osynliga beviset – det som fortfarande kan kontrolleras på plats – krymper i takt med att kriget fortsätter.