128 vårdbiträden i Sundsvalls äldreomsorg riskerar jobbet när nytt lönegolv slår mot arbetstillstånd

En förändring i de nationella reglerna för arbetskraftsinvandring slår nu tillbaka in i den kommunala äldreomsorgen i Sundsvall. Där riskerar 128 vårdbiträden att förlora sina jobb inför att ett nytt lönegolv träder i kraft den 1 juni. Enligt Sundsvalls Tidning avvaktar kommunens vård- och omsorgsförvaltning besked om de berörda tjänsterna kan undantas, men de nuvarande lönenivåerna gör att många befattningar hamnar under den nya gränsen.

Regeln är enkel och hård: för de flesta nya arbetstillstånd och förlängningar måste lönen upp till 90 procent av Sveriges medianlön, som regeringen har fastställt till 33 390 kronor i månaden. Den siffran är inte anpassad efter kommunernas lönetrappor i hemtjänst och på äldreboenden, där biträdestjänster ofta ligger lägre och där budgetar beslutas politiskt, årsvis, med små möjligheter att plötsligt blåsa upp lönekostnaderna. Resultatet blir ett efterlevnadsproblem som presenteras som ett bemanningsproblem: behåll personalen och höj lönerna, eller behåll lönerna och förlora tillstånden.

Kommunala chefer kan inte lösa detta med ett tjänstemannabesked. Om lönerna höjs generellt för att undvika olikabehandling stannar kostnaden inte vid de 128 som har arbetstillstånd; hela lönestrukturen pressas upp och kommande förhandlingar påverkas. Om kommunen i stället ersätter dem som försvinner kliver den in i en arbetsmarknad som redan präglas av rekryteringssvårigheter och hög sjukfrånvaro, med risk för ökade utgifter för bemanningslösningar och övertid – kostnader som är svårare att planera och lättare att gömma i utspridda budgetposter. Oavsett väg är det de äldre på boenden och hemtjänsttagarna som först märker följderna, i form av bruten kontinuitet: nya ansikten, fler överlämningar och mindre tid per besök.

Den politiska förpackningen är välbekant. Ett högre lönegolv säljs som ett kvalitetsfilter – ett sätt att avskräcka låglöneinvandring och höja ribban för arbetsgivare – men i praktiken fungerar det som ett ofinansierat åläggande för offentliga verksamheter som inte får sätta priser. Privata arbetsgivare kan föra över högre lönekostnader på kunder eller skära ned tjänster; en kommun måste skära någon annanstans, höja skatten eller acceptera lägre servicenivå. När undantag diskuteras kommer de dessutom ofta sent och otydligt, vilket gör att lokala arbetsgivare får bära risken tills ett centralt beslut väl är publicerat.

I Sundsvall är siffran konkret: 128 namn på en bemanningslista, i väntan på om en nationell regel som skrivits för att forma om invandringen i praktiken formar om schemat i den kommunala omsorgen.