Hovrätten friar rattfylleridömd efter sömngångarförklaring
Alkoholutandning på 0,59 milligram per liter räcker inte när åklagaren inte kan visa uppsåt att köra, expertutlåtande gör rutinmål till fråga om medvetande och gynnar den som har råd med specialistintyg
Bilder
En man körde en lätt lastbil med 0,59 mg/l alkohol i utandningsluften. Arkivbild.Bild: Fredrik Sandberg/TT
Fredrik Sandberg/TT
En svensk hovrätt har upphävt en dom för grovt rattfylleri, efter att ha kommit fram till att det inte var ställt utom rimligt tvivel att den åtalade ens avsåg att köra. Mannen stoppades när han framförde en lätt lastbil och uppmätte 0,59 milligram alkohol per liter utandningsluft, enligt TT med hänvisning till den juridiska nyhetssajten Dagens Juridik.
Försvaret var ovanligt men inte omöjligt: mannen uppgav att han sov vid tillfället och lade fram ett utlåtande från en neurolog som beskrev honom som sömngångare. Tingsrätten fällde honom, men hovrätten gjorde en snävare bedömning av vad åklagaren faktiskt hade bevisat. I svensk straffrätt måste staten inte bara visa att en handling har skett, utan också att den tilltalade haft det uppsåt som krävs; när en alternativ förklaring är medicinskt möjlig blir beviskravet svårare att uppfylla.
Fallet visar hur domstolar hanterar berättelser i gränslandet: sådant som låter som efterhandskonstruktioner men som kan stödjas av sakkunniga. Sömngång är sällsynt, kommer i episoder och är svår att belägga i efterhand. Det passar illa i ett system som vill ha tydliga tidslinjer och raka erkännanden. Hovrätten noterade att mannen inte nämnde sömngång när han först omhändertogs, men ansåg ändå att helheten i utredningen lämnade ett rimligt tvivel.
Det är ett besvärligt utfall för trafikövervakningen, som bygger på objektiva mätvärden: alkoholutandningsprov, att fordonet rört sig, tid och plats. Men även den mest exakta mätningen besvarar inte den fråga en brottmålsdomstol måste avgöra: om föraren valde att köra. Om domstolen accepterar att den tilltalade kan ha befunnit sig i ett frånkopplat tillstånd blir alkoholvärdet bevis för berusning, men inte nödvändigtvis för ett klandervärt beslut.
Den praktiska effekten är att samma faktaunderlag kan ge olika utfall beroende på vad som åberopas och vilken dokumentation som kan tas fram. Ett neurologutlåtande förvandlar ett rutinärende om rattfylleri till en tvist om medvetande och kontroll. Det väcker en förutsägbar följdfråga: den som har pengar, tid eller rätt kontakter kan skaffa specialistintyg, medan andra inte kan det.
Svenska domstolar behöver inte tro på sömngångsberättelsen för att frikänna; det räcker att de bedömer att den inte kan uteslutas.
Alkoholutandningsprovet visade 0,59 milligram per liter. Domen höll inte när tvivlet väl fanns.