Texas dömer man till döden med raptexter som bevis

Åklagare i Texas använde en åtalads raptexter som bevis för att få honom dömd till döden, genom att hävda att texterna visade att han skulle vara farlig även i framtiden, enligt en granskning i The Guardian av Ed Pilkington. James Broadnax, i dag 37 år, har suttit mer än 16 år i dödscell och är planerad att avrättas i Huntsville den 30 april genom giftinjektion med pentobarbital. Under påföljdsdelen av hans rättegång om dödsstraff 2009 lade staten fram 40 sidor ur anteckningsböcker som beslagtagits efter gripandet, där man valde ut våldsamma stycken och tonade ned texter om botgöring och kärlek.

Fallet vilar på en processuell spärr som är särskild för dödsstraffsmål i Texas: juryn måste slå fast ”framtida farlighet” för att dödsstraff ska kunna dömas ut. Den standarden öppnar för personbevisning som skulle vara tveksam i en vanlig skuldprövning, och den belönar material som upplevs som en genväg till motiv och uppsåt. Texter är billiga att lägga fram, kräver ingen teknisk beviskedja utöver att knyta författarskapet till den åtalade, och kommer färdigpaketerade som berättelse. En åklagare kan läsa upp en rad om att ”sänka dem” och låta juryn fylla i resten.

Broadnax dömdes tillsammans med en kusin för rånmorden på två vita män i Garland i Texas när han var 19 år. The Guardian uppger att åklagare i Dallas County först avvisade samtliga svarta jurymedlemmar, tills domaren återinsatte en. Vid straffmätningen beskrev staten Broadnax skrivande som ”gangsterrap” och behandlade det som en bokstavlig plan snarare än stiliserad gestaltning. I slutanförandena kallade åklagarna honom en ”psykopatisk mördare” och jämförde honom med rovdjur ”vi gärna ser på Djurkanalen”, ett språkbruk som först gör en kulturform till bekännelse och därefter till hot.

Försvaret lade fram förmildrande omständigheter—ung ålder, en barndom präglad av övergrepp och ett begränsat brottsregister utöver en dom för innehav av marijuana—men juryn fäste blicken vid anteckningsböckerna. Jurymedlemmarna begärde att få granska dem två gånger under överläggningarna, ett tecken på vad som bar övertygelse när den juridiska frågan skiftade från vad som hänt till vad den åtalade anses vara för sorts människa.

När texter väl tillåts som förutsägande bevisning stannar regeln inte vid rap; den blir en mall för att behandla vilket skapande uttryck som helst som självangivelse. I praktiken hamnar den där åklagare tror att den fungerar: på genrer som kodas som våldsamma, och på tilltalade som saknar resurser att bemöta karaktärsinramningen med sakkunnigutlåtanden.

Broadnax har i åratal skrivit scenpoesi i sin cell. Nästa månad planerar staten att behandla hans tidigare skrivande som det mest tillförlitliga vittnet mot honom.