NASA skickar astronauter runt månen för första gången sedan Apollo

En raket av typen Space Launch System från den amerikanska rymdmyndigheten NASA lyfte på onsdagen från Kennedy Space Center med Orionkapseln ombord i uppdraget Artemis II. Det är den första bemannade färden till månen sedan Apolloprogrammet och första gången på mer än ett halvt sekel som astronauter lämnar låg omloppsbana runt jorden. Enligt The Guardians direktrapportering är flygningen planerad som ett ungefär tiodygnsuppdrag som ska gå i en slinga runt månen utan att landa och föra fyra astronauter till nära 253 000 engelska mil från jorden.

Artemis II är mindre en månresa för publikens skull och mer en genomgång av systemen på månavstånd. Uppdraget är utformat för att utsätta livsuppehållande system, navigering och samband för hård belastning i djup rymd, och för att följa hur längre exponering för strålning och tyngdlöshet påverkar besättningens hälsa – uppgifter NASA behöver innan man försöker hålla människor vid liv i veckor på månens yta eller i månader på väg mot Mars. Flygningen ska också bekräfta Orions återinträdesprofil, bland annat hur värmeskölden fungerar vid temperaturer som NASA uppger kan nå omkring 3 000 grader Fahrenheit (1 650 grader Celsius) vid återfärden.

Färdplanen visar hur Artemisprogrammet är uppbyggt kring stegvis avveckling av risk snarare än kring uppvisning. Närmaste passagen är planerad till dag sex, då Orion ska göra en slungmanöver runt månen och passera på ungefär 4 000 till 6 000 engelska mils höjd över ytan, med fokus på att ta bilder av den sydpolära regionen där NASA vill landa nästa gång. Valet av sydpolen handlar inte om nostalgi utan om jakten på vattenis och om logistiken kring att bygga en varaktig närvaro, vilket NASA beskriver som ett steg på vägen mot Mars.

Samtidigt sker uppdraget i en politisk och ekonomisk verklighet som förändrats sedan Apollo. Artemis är ett långvarigt upphandlingsprogram med stor andel entreprenörer, och tidsplanen formas lika mycket av anslag, industriell kapacitet och kongressens prioriteringar som av fysiken. En bemannad förbiflygning håller uppe tempot men skjuter de svåraste – och mest felkänsliga – delarna på framtiden: landningssystem för månen, elförsörjning på ytan, bostäder och den försörjningskedja som gör ”permanent” till mer än ett slagord. The Guardian noterar att NASA redan pekar på en möjlig nästa bemannad landning så tidigt som 2028, ett datum som i praktiken förutsätter stabil finansiering och en obruten följd av tekniska delmål.

För tillfället kommer Artemis II:s framgång att mätas i telemetri och hur värmeskölden nöts ned, snarare än i fotspår. På dag sex väntas besättningen passera inom några tusen engelska mil från månens sydpol, ta sina fotografier och fortsätta vidare.