Iran avfyrar ny robotvåg mot Israel och Gulfstater med USA-baser
Trump säger Iran inte längre är ett hot medan luftvärn aktiveras över Dubai och sirener tjuter i Bahrain, hot mot handelsfartyg fryser Hormuzsundet och gör oljan omöjlig att prissätta
Bilder
Iran fires missiles at Israel and Gulf neighbors as Trump talks of winding down Mideast war
independent.co.uk
Iran avfyrade på torsdagen ännu en våg av robotar mot Israel och mot arabiska gulfstater som hyser amerikanska styrkor. Luftförsvaret aktiverades över Dubai och varningssirener ljöd i Bahrain, där USA:s femte flotta har sin bas. Anfallen kom bara minuter efter att president Donald Trump i ett tv-sänt tal hävdat att USA:s mål ”närmar sig fullbordan” och att Iran ”i praktiken inte längre utgör ett hot”, enligt en rapport från nyhetsbyrån Associated Press som återgivits av The Independent. Irans militäre talesman, överstelöjtnant Ebrahim Zolfaghari, svarade med att Teheran fortfarande har dolda lager och produktionsplatser utom räckhåll för USA och Israel.
Det taktiska läget har förändrats mindre än den politiska retoriken. Irans mest pålitliga hävstång har inte varit att vinna luftherravälde, utan att göra normal handel i Persiska viken omöjlig att prissätta. Enligt Associated Press har iranska angrepp mot omkring två dussin handelsfartyg, och hotet om fler, stoppat nästan all trafik genom Hormuzsundet, en flaskhals som i fredstid hanterar ungefär en femtedel av världens handlade olja. Det är få incidenter som ger stor effekt: försäkringsbolag och rederier behöver inte hundratals träffar för att lägga om rutter, det räcker att risken är trovärdig att nästa anfall kan drabba just dem.
Gulfstaterna pressas därmed in i ett val de länge försökt undvika: att förlita sig på amerikanskt beskydd och acceptera att bli slagfält, eller att prioritera ekonomisk kontinuitet och acceptera att Washington inte nödvändigtvis garanterar den. Trumps budskap till oljeberoende länder – ”gå och ta det” om att öppna Hormuz igen – signalerar en gräns för USA:s vilja att göra den kostsamma delen, även om amerikanska styrkor fortsatt är centrala i regionens säkerhetsordning. Storbritannien sammankallar samtidigt ett samtal med omkring 35 länder om hur sundet ska kunna öppnas, där alla G7-länder utom USA deltar; en sammansättning som mer liknar riskhantering än en krigsplan.
Israels mål går dessutom inte helt i takt med Washingtons. Israels kampanj har i ökande grad riktats mot högt uppsatta iranska säkerhetsföreträdare och infrastruktur, vilket tyder på en vilja till strategisk nedbrytning och möjligen att destabilisera styret. Vita huset säljer samtidigt en berättelse om ”utgång” – att målen nästan är uppnådda – medan Teheran visar att man fortfarande kan påföra kostnader i flera huvudstäder. I det glappet är det inte talskrivarna som betalar priset, utan flygbolag som ställer in rutter, hamnar som skärper säkerheten och energihandlare som prissätter om laster.
På torsdagen var krigets mest konkreta mått inte en frontlinje utan en siren: Bahrains varningssystem ljöd åter, och den kommersiella sjöfarten genom Hormuzsundet förblev i praktiken frusen.