ICE använder kommersiellt spionprogram i narkotikautredningar

Den amerikanska migrations- och tullmyndigheten ICE har bekräftat att den köpt och använt kommersiella spionprogram från Paragon Solutions i utredningar om narkotikasmuggling. Det framgår av ett brev som granskats av TechCrunch och som först rapporterades av Bloomberg. I brevet skriver ICE:s tillförordnade chef Todd Lyons till tre kongressledamöter att han godkände att myndighetens utredningsgren Homeland Security Investigations, HSI, satte in verktyget. Han beskriver det som ett svar på att ”utländska terroristorganisationer” använder krypterad kommunikation.

Det mest intressanta är mindre vilket företag som sålt programvaran och mer vad ärendet visar om hur övervakningsförmågor sprids i stora byråkratier. Spionprogram säljs som ett undantagsverktyg för undantagshot: terrorism, kartellvåld, avancerad organiserad brottslighet. Men när avtalet väl är påskrivet och personalen utbildad blir användningen snabbt vardaglig drift. Den extra kostnaden för att lägga till en ny måltavla sjunker mot noll, medan den interna kostnaden för att låta ett tillgängligt verktyg ligga oanvänt stiger – särskilt när utredare kan hävda att krypteringen gjort att man ”förlorat insyn”. Brevet ger de vanliga försäkringarna om att man följer ”konstitutionella krav” och att användningen av det ”specifika verktyget” inte innebär ”betydande säkerhets- eller kontraspionagerisker”, men utan att redovisa de praktiska begränsningar som avgör hur ofta man försöker infektera enheter, hur måltavlor väljs eller hur länge uttagen information sparas.

Paragons verktyg Graphite har redan kopplats till politisk skandal utomlands. TechCrunch rapporterar att italienska journalister och invandringsaktivister förra året avslöjades som måltavlor för Paragons spionprogram, vilket fick bolaget att stänga av Italiens underrättelsetjänster. I USA framstår inköpshistoriken mer som en bana av efterlevnadskontroller än som ett tydligt politiskt ställningstagande: ICE skrev kontraktet 2024, Bidenadministrationen stoppade det för att bedöma om det följde en presidentorder som begränsar amerikansk användning av spionprogram kopplade till övergrepp mot mänskliga rättigheter, och ICE återaktiverade avtalet i september 2025. Pausen avskaffade inte förmågan; den sköt bara upp den.

Den avgörande frågan är därför inte om domstolsbeslut finns i teorin, utan vilka rättsliga befogenheter som faktiskt används i praktiken och vem som i efterhand underrättas – om någon alls. Spionprogram på enhetsnivå är inte en traditionell telefonavlyssning. Det kan fånga meddelanden före kryptering, hämta filer, komma åt fotografier och, beroende på implantatet, i praktiken aktivera mikrofoner och kameror. Det förändrar beviskedjan, ökar risken att tredje man dras in och vidgar spridningsytan när data delas internt inom departementet för inrikes säkerhet och mellan federala samarbetspartner. Det skapar också en olycklig säkerhetscirkel: samma ”spjutspetsåtkomst” bygger på samlade sårbarheter och hemliga metoder som, om de läcker eller återanvänds, blir en risk för alla som använder de berörda enheterna.

Lyons brev är ett svar på lagstiftarnas frågor, men lämnar de operativa detaljerna där myndigheter helst vill ha dem: i hemligstämplade bilagor, interna styrdokument och sekretessavtal med leverantörer. Allmänheten vet nu att en inhemsk brottsbekämpande enhet inom departementet för inrikes säkerhet köpt spionprogram byggt för dold infektion av enheter.

ICE hävde sin egen spärr mot Paragonavtalet i september 2025. Det första bekräftade användningsfallet gäller narkotikasmuggling.