Polis hittar 35 kroppar i begravningsbyrå i Hull
Askan kopplas till 167 personer och begravningsentreprenör erkänner stöld och hindrande av begravningar, kommunen kallar in katastrofinsatsfirma för att sortera kärleksbrev och barnkläder som bevis
Bilder
Humberside Police removed 35 bodies and a quantity of ashes from Legacy Independent Funeral Directors on Hessle Road in March 2024
bbc.com
Humberside Police removed 35 bodies and a quantity of ashes from Legacy Independent Funeral Directors on Hessle Road in March 2024
bbc.com
Kevin Curreri says his team tried to offer a small measure of comfort to affected families
bbc.com
När polisen i mars 2024 gick in på Legacy Independent Funeral Directors på Hessle Road i Hull fördes 35 kroppar bort, liksom en mängd aska som senare kopplades till 167 personer. Krispersonal som kallades in efteråt beskrev det de mötte som ”en oförlåtlig scen, helt och hållet skapad av människor”, enligt Brittiska rundradion.
Begravningsentreprenören Robert Bush har erkänt brott, bland annat att ha hindrat begravningar och stöld, och ska enligt Brittiska rundradion få sin dom den 27 juli. I samma rapportering framgår att Bush inte bara hanterade kvarlevor fel och gav anhöriga fel aska, utan också behöll över 1 000 personliga föremål: kärleksbrev, babykläder och andra ägodelar som borde ha lagts i kistan, följt med den avlidne eller återlämnats till släktingar.
Hull stadsfullmäktige anlitade i april 2024 företaget Kenyon Emergency Services efter att polisen släppt lokalerna. Företaget används normalt vid naturkatastrofer och händelser med många döda och skadade, men här var uppdraget både administrativt och intimt: att återfinna, rengöra, fotografera och registrera personliga tillhörigheter så att familjer kunde identifiera vad som var deras. Företagets verkställande direktör Kevin Curreri, tidigare polis, sade till Brittiska rundradion att byggnaden liknade en samlares hem, med sopsäckar och ägodelar slängda i hörn eller hopblandade med skräp.
Fallet blottlägger en strukturell svaghet i begravningsmarknaden: kunden köper under chock och tidspress, ofta inom dagar efter ett dödsfall, med små möjligheter att granska hur arbetet faktiskt utförs. Aska är en förtroendevara; detsamma gäller spårbarheten för smycken, kläder och brev. En begravningsbyrå kan därför frestas att gena i kurvorna – skjuta upp kremeringar, märka upp kvarlevor fel, lagra kroppar – tills verksamheten till slut kollapsar under sin egen växande eftersläpning. Under tiden tolkar anhöriga tystnad som att ”processen pågår”.
Även för en insatsgrupp som är van vid Grenfellbranden och bombdådet vid Manchester Arena var uppdraget i Hull, enligt Curreri, särskilt störande eftersom bristen på respekt var avsiktlig snarare än en olyckshändelse. Vissa i personalen avböjde att arbeta vidare efter att ha stött på babykläder som påminde dem om deras egna familjer.
Kenyon fraktade de återfunna föremålen till sitt huvudkontor i Reading, rengjorde och fotograferade dem och byggde upp en förteckning så att familjer kunde begära ut det de kände igen. Enligt Brittiska rundradion arbetade teamet mot klockan för att hinna återlämna ägodelar innan anhöriga höll andra begravningar.
Humbersidepolisen förde bort 35 kroppar från en enda begravningsbyrå. Därefter tvingades kommunen kalla in en entreprenör för katastrofinsatser för att gå igenom säckar med brev och kläder som om det vore bevismaterial.