Fyra småbarn knivmördas på förskola i Kampala, misstänkt 39-åring grips på plats efter att ha betalat inskrivningsavgift och vänt om vid lekplatsen, polis kallar in armén och skjuter varningsskott när folkmassa kräver lynchning

Bilder

bnonews.com

Fyra barn i två–treårsåldern dödades på torsdagen i en knivattack mot en daghemsverksamhet i Ugandas huvudstad Kampala, enligt Ugandas polismyndighet. Den misstänkte, 39-årige Okello Christopher Onyum, greps på platsen vid Ggaba-programmet för tidig barndomsutveckling i den södra stadsdelen Ggaba. Senare avlossade poliser varningsskott i luften, med stöd av armén, för att skingra en folkmassa som krävde att mannen skulle lämnas ut för lynchning, rapporterade Uganda Observer.

Händelseförloppets grova drag är tydligt, men mycket är fortfarande oklart. Polisen uppger att man ännu försöker fastställa motiv och granskar den misstänktes bakgrund. Uganda Observer skriver att mannen två dagar tidigare besökt skolan för att söka plats åt sitt barn, återkommit på torsdagen, betalat inskrivningsavgiften och verkat lämna området, men sedan vänt tillbaka mot en gungbräda på lekplatsen och börjat knivhugga barn. Enligt tidningen fanns 14 barn på lekplatsen vid tillfället och den misstänkte bar tre knivar; myndigheterna hade inte omedelbart klargjort om fler barn skadades.

Episoden blottlägger också en vardaglig men avgörande fråga: vad ”säkerhet” faktiskt betyder för barnomsorg i en snabbt växande stad där barnpassning i allt högre grad är en betaltjänst. Kampala har en stor marknad av små privata förskolor och verksamheter för tidig barndomsutveckling vid sidan av offentlig verksamhet, ofta med begränsad personal, provisoriska lokaler och små ekonomiska marginaler. I en sådan miljö är kontroll av besökare, styrning av in- och utpassering samt rimliga vuxen–barn-kvoter inte abstrakta politiska målsättningar utan återkommande driftskostnader.

Efter en attack tenderar regeringar att svara med direktiv – fler vakter, fler kontroller, mer pappersarbete – utan att tydligt ange vem som betalar och hur efterlevnaden ska kontrolleras. En verksamhet som lever på föräldraavgifter kan frestas att hålla inskrivning och tillträde så friktionsfritt som möjligt, särskilt när konkurrenter runt hörnet gör likadant. En offentlig verksamhet kan i sin tur vara bunden av bemanningsregler och budgetar som beslutas någon annanstans. I båda fallen hanteras risk genom rutiner som fungerar – tills de inte gör det.

Polisens agerande pekar dessutom på en andra begränsning: när den formella rättskipningen är långsam eller saknar förtroende måste myndigheterna inte bara hantera den misstänkte utan också folkmassan. Att armén kallades in och att varningsskott avlossades tyder på att de ansvariga räknade med snabb upptrappning, där en brottsplats inom minuter förvandlas till ett ordningsproblem.

Den misstänkte greps vid daghemsverksamheten i Ggaba samtidigt som föräldrar och grannar samlades utanför. Polisen säger att man fortfarande arbetar med att klarlägga varför han återvände efter att ha betalat inskrivningsavgiften.