Brittiska läkemedelsmyndigheten utreder privata peptidkliniker

Storbritanniens läkemedelsmyndighet har inlett granskningar av privata så kallade peptidkliniker efter att en granskning i Guardian funnit att aktörer marknadsför injicerbara peptider med löften som spänner från ”kognitiv förbättring” till snabbare återhämtning efter skador. Myndigheten, Medicines and Healthcare products Regulatory Agency (MHRA), uppger att när kliniker gör medicinska påståenden kan produkterna betraktas som läkemedel och därmed omfattas av Human Medicines Regulations 2012, vilket kan leda till ingripanden.

Enligt Guardian har intresset för peptider ökat kraftigt de senaste åren, drivet av välmåendemarknadsföring, påverkare i sociala medier och vissa kliniker. Samtidigt är avståndet stort mellan efterfrågan och evidens. Mycket av forskningen som åberopas i reklam är förklinisk, alltså cell- eller djurstudier, medan gedigna prövningar på människor är begränsade för många av de ämnen som säljs. Ändå paketeras det som en konsumenttjänst: kliniker erbjuder ”konsultationer”, listar namngivna peptider, anger priser och beskriver förväntad ”varaktighet” på resultaten, samtidigt som produkterna märks ”endast för forskning”.

Det dubbla språket är lika mycket affärsmodell som vetenskaplig brasklapp. Om en klinik kan sälja ett månadsabonnemang – 350 pund för en peptid eller 450 pund för två, enligt en aktör som talade med Guardian – och samtidigt undvika de skyldigheter som följer av godkända läkemedel, kan den springa före kunskapsläget och vältra över riskerna på kunden. MHRA:s linje är rak: man kan inte annonsera en oreglerad injektionsprodukt som om den behandlar, förebygger eller förbättrar ett medicinskt tillstånd utan att hamna under läkemedelslagstiftningen. Guardian rapporterar att åtminstone en klinik, efter att ha kontaktats för kommentar, tog bort specifika påståenden från sin webbplats, vilket tyder på att marknadsföringen är känslig för granskning.

Klinikernas egna upplysningar visar också produktens begränsningar. I en konsultation som beskrivs av Guardian sade en kliniker till en reporter att peptider ofta saknar randomiserade, flercentrumsprövningar och att långtidseffekterna är osäkra. Samme kliniker rekommenderade ändå att kombinera peptider för återhämtning efter träning och trötthet, och föreslog att man skulle växla mellan perioder med och utan användning för att ”minska riskerna”. Mönstret är välbekant i löst reglerade hälsomarknader: risk erkänns i allmänna ordalag, medan säljbudskapet förblir konkret.

För tillsynsmyndigheter är den svåra delen inte att formulera regeln utan att upprätthålla den i en splittrad sektor. Sökstyrd annonsering gör att en klinik snabbt kan hamna högt i träfflistor; påståenden kan ändras på minuter; och en inramning som ”välmående” gör att medicinskt klingande löften kan presenteras som livsstilsoptimering. Tillsynen blir ofta reaktiv och fall för fall, medan den kommersiella drivkraften är att tänja på gränsen tills någon säger stopp.

MHRA säger att myndigheten kommer att agera när kliniker identifieras som bryter mot lagkrav. Guardians rapportering antyder att åtminstone vissa aktörer redan börjat skriva om sina webbplatser – utan att ändra den underliggande modellen att sälja injicerbara terapier utan godkännande mot en återkommande avgift.

I Guardians beskrivning varnade en klinik en potentiell kund för bristen på långtidsdata och erbjöd därefter ändå två peptider. Prislistan låg kvar.