Artemis II tvingar astronauter kissa i påsar när Orions urin fryser
10 dagars testflygning längre bort än rymdstationen avslöjar hur små systemfel blir dyra omtag, rymdkapseln går annars anmärkningsvärt bra och lösningen är att vrida den mot solen
Bilder
Photo of Eric Berger
arstechnica.com
NASA:s rymdfarkost Orion i Artemis II‑programmet har nu kommit längre från jorden än den internationella rymdstationen någonsin befinner sig. Den tio dagar långa provflygningen fortlöper utan större överraskningar – utom i toaletten. Enligt Ars Technica upptäckte flygledningen att urin hade frusit i Orions uppsamlingstank, vilket tvingade de fyra astronauterna att använda påsar medan ingenjörer försökte tina ledningarna genom att vrida farkosten så att den fick maximalt med solljus.
Händelsen är liten i omedelbar risk, men avslöjande för vad Artemis II faktiskt är till för. Orion ska visa att NASA kan hålla en besättning vid liv och funktionsduglig bortom låg omloppsbana, där snabb påfyllning och snabb återkomst inte är realistiska alternativ. Redan missionens inledande ”blötnings”-förfarande – att tillsätta vatten för att grundfylla toalettens pump – visade hur ett obetydligt inställningsmoment kan växa till ett system som helt enkelt inte startar. Den nya störningen är av annat slag: utrustning som fungerar i teorin, men beter sig annorlunda när värmeförhållandena skiftar ute i rymden.
Det är också Artemisprogrammets ekonomiska verklighet. Orion och bärraketen Rymduppskjutningssystemet har byggts genom långa kedjor av underleverantörer och budgetcykler som belönar delmål och dokumentation lika mycket som driftsäker enkelhet. En toalett som ”för det mesta” fungerar ger inga rubriker i en upphandlingsprocess, men blir en begränsning när uppdraget går från en vecka nära månen till månader på väg mot Mars. NASA har sagt till reportrar att den frusna tanken inte är ett problem som avbryter missionen; men det är den sortens fel som i praktiken tvingar fram omkonstruktioner, fler prov och nya varv av finansiering.
Artemis II försöker inte landa på månen. Det är ett systemprov, genomfört med besättning just därför att vissa fel bara visar sig när människor använder farkosten som det är tänkt. Apollobesättningar klarade sig med påsar; rymdstationen har flera toaletter och återvinning av vätskor; Orion hamnar obekvämt mitt emellan, med behov av kompakt utrustning som ändå måste tåla djup rymds temperaturväxlingar. Om ett enda delsystem kan försämra komfort och handlingsfrihet under en kort flygning blir det en planeringsrisk vid längre resor, där ”att bita ihop” övergår i hälsorisker och problem med föroreningar.
För tillfället domineras NASA:s offentliga genomgångar av en frusen tank därför att resten av farkosten, enligt programansvariga som Ars Technica hänvisar till, fungerar ”anmärkningsvärt bra”. Orion är fortfarande på rätt kurs, och åtgärden är i grunden att värma upp rörsystemet.
Kapseln närmar sig månen enligt tidplan, medan besättningen urinerar i påsar och ingenjörerna bevakar solens infallsvinkel.