USA och Israel trappar upp flyganfall mot Iran
Revolutionsgardet bekräftar att underrättelsechefen Majid Khademi dödas och Trump kräver att Hormuzsundet hålls helt öppet till tisdag kväll, en femtedel av världens handlade olja pressas genom en farled som nu prissätts som stängd och volatiliteten blir krigets första exportvara
Bilder
Smoke rises from residential areas in eastern and western parts of Tehran after US-Israeli airstrikes on Monday. Photograph: Anadolu/Getty Images
theguardian.com
Infantes de Marina estadounidenses observan una lancha rápida de ataque iraní desde el buque USS John P. Murtha durante un recorrido por el estrecho de Ormuz, en el golfo de Omán (REUTERS)
infobae.com
Majid Khademi
infobae.com
Amerikanska och israeliska flyganfall mot Iran trappades upp på måndagen, samtidigt som Irans revolutionsgarde bekräftade att Majid Khademi dödats. Han beskrivs i iranska medier som chefen för gardets apparat för skydd av underrättelseverksamheten. Upptrappningen sker medan president Donald Trump, enligt Guardians direktrapportering, satt en tidsfrist: Teheran ska ”helt öppna” Hormuzsundet senast tisdag kväll amerikansk tid. I annat fall hotar han med anfall mot iranska kraftverk och broar.
Hormuzsundet är ingen symbolisk flaskhals. Omkring en femtedel av den olja som handlas globalt passerar där, och även en partiell störning tvingar marknaden att prissätta inte bara oljefat utan också försäkringar, krediter och möjligheten att leda om transporter. De prissvängningar som Reuters rapporterat speglas, enligt Guardian, i en växande marknadsoro: oljepriset kan falla på en rubrik om ”samtal” och stiga igen på ett enda hot mot infrastruktur. Den volatiliteten är krigets första exportvara, och den landar långt från fronten – i europeiska drivmedelsräkningar, fraktpriser och industrins insatskostnader.
Diplomatin löper nu parallellt med upptrappningen snarare än att ersätta den. Axios, som Guardian hänvisar till, uppger att samtal pågår med USA, Iran och regionala medlare om ett möjligt ramverk för en vapenvila på 45 dagar. Samtidigt fylls nyhetsflödet av nya anfall mot ”regimmål” i Teheran, iranska robotnedslag i Haifa samt iranska drönar- och robotangrepp mot energikopplade mål och sjöfart i Persiska viken. När vapenviloförslag samexisterar med växande mållistor blir förhandlingsbordet en del av krigföringen – användbart för att hantera allierade, marknader och inrikespolitik, även när stridstempot stiger.
Trumps ultimatum visar hur snabbt ett sjösäkerhetsproblem förvandlas till inrikespolitisk uppvisning. Guardian noterar ovanligt skarp kritik från hela det amerikanska politiska spektrumet, även från personer som annars är ideologiska motståndare. Men den operativa logiken är enkel: om sundet behandlas som en hävstång blir mot-hävstången infrastruktur, och gränsen mellan ”militära” och ”civila” mål suddas snabbt ut. Irans biträdande utrikesminister, citerad av Guardian, kallade hoten möjliga krigsförbrytelser; Irans militära ledning varnade för ”mycket mer förödande” vedergällning om civila mål angrips.
De omedelbara vinnarna på en utdragen kris är de som säljer knapphet: energiproducenter som gynnas av högre priser och säkerhetsbyråkratier som kan omvandla osäkerhet till budgetar och mandat. De omedelbara förlorarna är importberoende ekonomier och konsumenter som saknar möjlighet att skydda sig i samma skala som stora institutioner.
På måndagen steg rök över delar av Teheran efter nya anfall, samtidigt som ett japanskägt tankfartyg enligt uppgift passerade Hormuz på väg mot Indien. Farleden var fortsatt öppen – men under hot, med en tidsfrist hängande över sig, och prissatt som om den inte nödvändigtvis är det i morgon.