OpenAI vill införa robotskatt och statlig förmögenhetsfond
Föreslår fyradagarsvecka som plåster när kontorsjobb pressas av automatisering, företaget som säljer verktygen ber staten ta notan för omställningen
Bilder
OpenAI har lagt fram nya politiska förslag som bolaget menar kan mildra den ekonomiska chock som mer avancerad artificiell intelligens kan utlösa. Bland idéerna finns en ”robotskatt”, en offentlig förmögenhetsfond och försök med kortare arbetsveckor. Enligt Business Insider kommer utspelen samtidigt som företag snabbare tar i bruk nya verktyg och som politiker pressas att visa att de har en plan för jobb som kan försvinna.
Förslagen presenteras som förberedelser för en ”ekonomisk omvälvning driven av artificiell intelligens”. OpenAI pekar på att automatisering kan ta bort eller pressa ihop stora delar av kontorsarbete. Åtgärderna är välkända i den krets där teknik och politik möts: beskatta kapital som ersätter arbete, föra tillbaka intäkterna till breda utbetalningar och minska arbetstiden för att fördela kvarvarande arbete. Sam Altman har tidigare stött tankar som medborgarlön, och OpenAI har genom närstående initiativ bedrivit småskaliga studier på området. I den nya texten framställs liknande idéer som beredskapsplanering snarare än välgörenhet.
Robotskatten börjar dock i ett definitionsproblem: vad är en ”robot” när produktivitetslyftet kommer från programvara som nås via ett gränssnitt, inte från en fysisk maskin på golvet. Skattesystem kan hantera maskiner hyggligt när de köps som kapitalvaror och skrivs av. Prenumerationsprogram och tillgång till språkmodeller passar sämre. En avgift som riktas mot ”artificiell intelligens” riskerar att antingen skapa en efterlevnadsindustri för stora etablerade aktörer, som har resurser att dokumentera och klassificera användning, eller bli en trubbig pålaga på alla företag som moderniserar sina processer. Ju mer exakt skatten görs, desto lättare blir den att kringgå genom ometikettering; ju bredare den görs, desto mer liknar den en allmän investeringsskatt.
En offentlig förmögenhetsfond lockar av ett annat skäl: den flyttar frågan från mätning till ägande. Om automatisering koncentrerar vinster till ett fåtal företag med knapp tillgång till beräkningskapacitet, data och distribution kan en fond köpa ägarandelar och dela ut avkastningen. Men då måste staten bygga upp kapital i stor skala, välja vad som ska köpas och stå emot frestelsen att använda fonden som industripolitik vid sidan av budgeten. I praktiken hamnar sådana fordon ofta med samma stora börsbolag som redan ägs privat, medan den politiska striden i stället gäller vem som kontrollerar fonden och vad som räknas som en legitim utbetalning.
Förslaget om fyradagarsvecka är minst skattebetonat och mest praktiskt: det ber arbetsgivare att organisera om arbetet i stället för att betala en ny skatt. Men även det hänger på vem som tar kostnaden. I sektorer där produktionen följer timmar – sjukvård, logistik, detaljhandel – betyder kortare veckor ofta fler anställda eller mer övertid, inte gratis effektivitet. I sektorer där resultatet styrs av projekt och tidsfrister kan minskade timmar bli en skrivbordsreform som i tysthet flyttar arbete till kvällar och underleverantörer. Ju mer artificiell intelligens höjer uppmätt produktivitet, desto starkare blir argumentet att behålla produktionen och ändå korta tiden; ju mer den skärper konkurrensen, desto starkare blir incitamentet att använda vinsterna för att pressa priser och slå ut rivaler.
OpenAI:s lista landar också i ett besvärligt läge för ett företag som föreslår nya skatter: bolaget säljer verktygen som ersätter arbete och gynnas av vinsterna som följer. Den politiska debatt OpenAI försöker forma handlar i praktiken om hur överskottet från systemen företaget bygger ska fördelas.
Business Insider noterar att OpenAI:s rekommendationer omfattar både robotskatt och offentlig förmögenhetsfond – två olika sätt att göra privata automatiseringsvinster till offentliga intäkter.