Sverige

Mälarenergi pausar koldioxidinfångning i Västerås

Pilotanläggning fungerar men fullskalig drift blir för dyr utan rörledningar och lagring i Sverige, koldioxiden kan fångas men har fortfarande ingenstans att ta vägen

Bilder

”Det blir helt enkelt alldeles för dyrt”, säger Henrik Holm, chef Värme Mälarenergi om en fullskalig anläggning för insamling av koldioxid från värmepannorna. Foto: Fredrik Björkholm/SVT ”Det blir helt enkelt alldeles för dyrt”, säger Henrik Holm, chef Värme Mälarenergi om en fullskalig anläggning för insamling av koldioxid från värmepannorna. Foto: Fredrik Björkholm/SVT Fredrik Björkholm/SVT

Mälarenergi har lagt planerna på is för en fullskalig anläggning för avskiljning av koldioxid vid värmeverket i Västerås, trots att ett försök i mindre skala enligt bolaget fungerade som tänkt. Det kommunala energibolaget hade siktat på att fånga in omkring 200 000 ton fossil koldioxid per år, vilket man jämför med utsläppen från cirka 200 000 flygresor mellan Stockholm och New York. Men investeringen är ”helt enkelt för dyr”, uppger SVT.

Det tekniska hindret ligger inte i det första steget. Under 2024–2025 byggde Mälarenergi en mindre försöksanläggning kopplad till ”panna 6” vid verket, där en del av rökgaserna renades och koldioxid separerades ut. Resultaten blev tillräckligt goda för att hålla idén vid liv. Det som stoppat projektet är glappet mellan en fungerande demonstration och ett industriellt system med en faktisk mottagare för den infångade gasen.

Två begränsningar dominerar: kostnaden och avsaknaden av infrastruktur efter avskiljningen. Att fånga in koldioxid är bara början på en kedja som kräver komprimering, transport och antingen permanent lagring eller användning i produkter. Mälarenergi säger att det ännu inte finns ett etablerat system i Sverige för lagring eller återanvändning som gör kalkylen förutsägbar. Utan det blir bolaget sittande med hela risken i ett projekt där nyttan i stor utsträckning är offentlig och långsiktig.

Bolaget pekar också på den politiska omgivningen: ”som systemet ser ut nu med bidrag och så vidare” finns det inget sätt att motivera investeringen. Det är en talande formulering. Bidrag framställs ofta som motorn i omställningen, men för ett kommunalt bolag kan de lika gärna bli en rörlig måltavla — en affärsmodell byggd på framtida stöd som kan försenas, göras om eller dras tillbaka. I ett sådant läge blir det rationellt att bromsa, särskilt när kärnuppdraget är att leverera värme driftsäkert och till priser som är politiskt möjliga att försvara.

Mälarenergis besked kommer samtidigt som större klimatprojekt i bred mening tappar fart. Bolagets värmechef Henrik Holm säger till SVT att ”mycket i den gröna omställningen har tappat momentum” och pekar ut koldioxidavskiljning som ett av de största och viktigaste exemplen. Det följer ett välkänt mönster: försöksanläggningar går ofta att finansiera och ge rubriker, men fullskalig utbyggnad kräver den tråkiga delen — infrastruktur, avtal och en motpart som faktiskt betalar.

För Västerås betyder pausen att utsläppsminskningen förblir en plan snarare än en post i driften. Försöket visade att verket kan separera koldioxid ur rökgaserna; nästa steg hänger på om någon bygger rör, lagring och betalningsmekanismer som gör infångad koldioxid till något annat än en dyr biprodukt.

Vid värmeverket i Västerås går det nu att fånga in koldioxid. Den har fortfarande ingenstans att ta vägen.