Socialdemokraterna kräver nationella språktester i välfärden

Socialdemokraterna vill införa ett nationellt krav på svenska språket för personal i hela välfärden, inte bara i äldreomsorgen där regeringen nyligen lagt tyngdpunkten på språkutbildning. Enligt Dagens Samhälle säger partiets integrationspolitiska talesperson Lawen Redar att den nuvarande linjen är ”bra, men inte tillräcklig”, och menar att ”all personal som arbetar nära människor” behöver starkare svenska. Förslaget innebär att staten ska ta fram branschvisa språktest, och att anställda som inte klarar dem kan skickas tillbaka till svenska för invandrare.

Redar säljer in idén som en fråga om kvalitet och säkerhet i verksamheter där missförstånd kan få verkliga följder: äldreomsorg, förskola och andra yrken nära brukare och barn. Men förslaget flyttar samtidigt en gammal praktisk fråga – vem som bär kostnaden när kommunikationen brister – från arbetsplatsens vardag till ett nationellt system för efterlevnad. Kommuner och regioner är stora arbetsgivare i välfärden och har redan problem med bemanning; ett obligatoriskt testförfarande skapar en ny grindvakt som kan plocka bort folk ur scheman, utlösa omskolningstid och tvinga arbetsgivare att täcka luckor.

Modellen centraliserar både standarden och kontrollen. Staten ska inte bara uppmuntra språkutveckling, utan fastställa tydliga godkänd–underkänd-gränser ”för varje område” och koppla dem till konsekvenser i anställningen. Det är inte en detalj. Välfärdens arbetsmarknad har i praktiken blivit ett integrationsspår: arbeten i vård och skola är bland de mest tillgängliga för nyanlända, och arbetsgivare har ofta accepterat ojämna språkkunskaper i utbyte mot att få pass bemannade. Ett nationellt test gör en lokal, pragmatisk byteshandel till en enhetlig regel.

Den omedelbara frågan blir driftsekonomisk: vem betalar för omställningen. Om anställda flyttas ”tillbaka till svenska för invandrare” måste någon finansiera både utbildningstiden och ersättningspersonal. Redar säger också att förskolor bör erbjuda språkutvecklande insatser på arbetstid för dem som redan är anställda. Det innebär i praktiken en rätt till betald utbildning – värdefullt för individen, men en direkt kostnad för utföraren, oavsett om den är kommunal eller privat.

Förslaget skapar dessutom incitament för pappersarbete snarare än resultat. När språk blir ett formellt efterlevnadskrav riskerar arbetsgivare att optimera för provintyg och dokumentation i stället för fungerande kommunikation i vardagen, medan arbetstagare lär sig klara en viss prövning snarare än bygga yrkesrelevant flyt. Samtidigt får staten ett nytt styrmedel över rekryteringen i sektorer som redan är hårt reglerade och styrda genom riktade anslag.

Redar presenterade planen på en presskonferens på måndagen. Socialdemokraterna har ännu inte redogjort för hur testen ska utformas, hur ofta de ska göras eller vilka undantag som i så fall ska gälla.