USA öppnar för fler flygbolagssammanslagningar

USA:s transportminister Sean Duffy säger att den amerikanska flygbranschen fortfarande har ”utrymme för vissa sammanslagningar”. Uttalandet kommer samtidigt som bolagen drar ned på tidtabeller och priserna på flygbränsle ligger kvar på en hög nivå efter flera veckors störningar i Mellanöstern. Enligt Business Insider sade Duffy att varje affär ska prövas ”från fall till fall” och att han inte vill se ett monopol.

Kommentaren är viktig därför att USA:s inrikesmarknad redan är starkt koncentrerad. Fyra flygbolag kontrollerar huvuddelen av kapaciteten och ligger alla i ungefär samma storleksklass, med marknadsandelar i de övre tonåren, rapporterar Business Insider. I en sådan struktur handlar sammanslagningar mindre om att skapa en ny ”nationell mästare” och mer om att flytta förhandlingsstyrka – över gater, piloter, flygplan och tillträde till flygplatser – inom ett system där den hårda begränsningen ofta är infrastruktur snarare än efterfrågan. När bränslepriserna stiger kan ett bolag med svagare prissäkring, högre ränte- och amorteringsbörda eller ett skört linjenät inte bara ”växa sig ur” problemet; det måste skära i trafiken, höja priserna eller söka en partner med bättre finansiering.

I praktiken är konsolidering ett driftsvar på fasta kostnader. Flygbolag betalar för flygplan, besättningar, underhållsprogram och flygplatsluckor oavsett om planen är fulla eller inte, och de förhandlar med samma lilla krets av motortillverkare, uthyrare och flygplatser. En sammanslagning kan göra överlappande linjer till färre avgångar med högre kabinfaktor, minska dubblerade administrativa kostnader och skapa en större pool av flygplan och besättningar som kan omfördelas när störningar slår till. Kostnaden bärs av resenärer och mindre orter om det sammanslagna bolaget lägger ned gränslinjer, och av konkurrenter om den nya jätten får större hävstång över gatetillträde och matningstrafik.

Tillsynsmyndigheterna har ett återkommande problem: den mest synliga skadan av konsolidering – högre priser och färre val – kommer gradvis, medan den mest synliga nyttan – att hindra ett bolag från att gå omkull – kommer med en tidsfrist. Det gör prövning ”från fall till fall” politiskt lockande, eftersom varje affär kan beskrivas som ett undantag. Men utgångsläget är redan ett oligopol; att stoppa en sammanslagning återställer inte en splittrad marknad, utan avgör mest vilken etablerad aktör som får köpa tillgångar i nöd och vilken som tvingas in i konkursdomstol.

Duffys uttalande fungerar också som en signal till styrelser och banker att Washington är öppet för förslag, även om den formella måttstocken sägs vara oförändrad. I en bransch där linjeprogram skrivs om säsongsvis och flygplansbeställningar läggs flera år i förväg kan sådana signaler flytta förhandlingar från det hypotetiska till det konkreta.

Den amerikanska flygmarknaden domineras redan av fyra bolag med ungefär lika stora andelar – och transportministern har nu offentligt antytt att den kan bli ännu mindre.