Försvarsadvokat döms till fängelse för grovt skyddande av brottsling

Den tidigare försvarsadvokaten Per Eriksson dömdes på onsdagen till ett års fängelse för grovt skyddande av brottsling, efter att tingsrätten funnit att han hjälpt en frihetsberövad klient att röja undan digitala spår trots strikta kontaktbegränsningar. Bakgrunden är en utredning 2024 där Eriksson företrädde en 26-årig misstänkt, anklagad för försök till utpressning, grov misshandel och grova vapenbrott, enligt SVT. Tingsrätten beskrev agerandet som ”systemhotande” eftersom det undergräver försvararens roll i ett system som bygger på att advokater har särskilda möjligheter att nå personer i förvar.

Hur brottet gick till är vardagligt, och just därför svårt att helt skydda sig mot. En misstänkt som hålls med restriktioner stängs av från telefoner, sociala medier och det mesta av omvärldskontakt; syftet är att hindra påverkan på vittnen och undanröjande av bevis medan polisen säkrar apparater och konton. Försvararen är en av få som får kommunicera med den misstänkte, och hela upplägget förutsätter att advokaten inte fungerar som budbärare för praktiska instruktioner. Åklagare uppgav i detta fall att Eriksson förde vidare information till personer utanför, med uppmaning att radera den misstänktes e-postkonto och konton i sociala medier.

Detta är mindre en fråga om ett enstaka ”rötägg” än ett förutsägbart stresstest av en trång passage i ett högförtroendesystem. Svensk straffprocess ger försvarare långtgående tillträde eftersom alternativet – mindre tillträde, mer övervakning, mer pappersarbete – skulle bromsa handläggningen och öka risken för felaktiga domar. Men samma tillträde skapar också ett slags efterfrågan på sidotjänster: om den misstänktes främsta intresse är att ”städa” konton och apparater blir den som har laglig åtkomst en möjlig mellanhand. Domstolens ordval visar att man ser risken inte bara för den enskilda utredningen utan för restriktionernas trovärdighet som verktyg.

Straffet blottlägger också hur snäva systemets formella avskräckningsmedel är. Sverige har skärpt reglerna kring flera brottskategorier de senaste åren, men den praktiska upprätthållningen av restriktioner hänger fortfarande på om utredare kan bevisa kommunikationskedjan bortom att ”advokat talade med klient”. Här hade åklagarsidan tillräckligt för att övertyga domstolen; i många fall kommer beviskravet att ligga högre än den faktiska skadan.

Eriksson uteslöts ur Sveriges advokatsamfund i januari, rapporterar SVT. Åklagaren Ludmila Pronko uppgav att hon inte kommer att överklaga domen, medan Eriksson under förhandlingarna förnekade brott. Hans försvarare Anders Olsson sade att han räknar med att överklaga.

Domstolens slutsats vilar på ett enkelt händelseförlopp: en advokat med privilegierad tillgång bar ut ett raderingsbudskap ur en miljö med restriktioner, och statens huvudsakliga skydd var att åtala först efter att skadan redan skett.