Israel trappar upp flyganfallen mot Hizbollah i Libanon
Största anfallsvågen sedan kriget bröt ut och Beirut Tyros och Saida bombas medan Libanons premiärminister säger obeväpnade civila dödas, USA och Iran enas om villkorad tvåveckors vapenvila kring Hormuzsundet men Israel slår fast att pausen inte gäller Libanon
Bilder
The provisional truce comes more than a month after the US and Israel launched coordinated attacks on Iran
bbc.com
The provisional truce comes more than a month after the US and Israel launched coordinated attacks on Iran
bbc.com
Smoke rises from the site of an Israeli strike that targeted an area in Beirut, Lebanon. Photograph: Dylan Collins/AFP/Getty Images
theguardian.com
Emergency workers at the site of an Israeli airstrike in Beirut. Photograph: Hussein Malla/AP
theguardian.com
People gather as rescuers work at the site of an Israeli strike in Saida, Lebanon. Photograph: Reuters
theguardian.com
A rescuer stands amid rubble at the site of an Israeli strike in Tyre, Lebanon. Photograph: Adnan Abidi/Reuters
theguardian.com
Israel genomförde vad man beskrev som den största vågen av anfall mot Hizbollahmål i Libanon sedan kriget började i början av mars. Anfallen träffade bland annat Beirut samt de sydliga städerna Tyros och Sidon. Libanons premiärminister Nawaf Salam sade att anfallen dödat obeväpnade civila och träffat tätbefolkade bostadsområden, och anklagade Israel för att trappa upp samtidigt som regionala aktörer talar om nedtrappning, enligt Guardian.
Tidpunkten är besvärlig för diplomater. Bara några timmar tidigare hade USA och Iran tillkännagivit en villkorad tvåveckors vapenvila kopplad till att Hormuzsundet åter öppnas, en flaskhals för oljetransporter från Persiska viken. Enligt BBC ska upplägget möjliggöra sjöfart genom sundet i två veckor under iransk militär samordning, efter mer än en månads amerikansk-israeliska anfall mot Iran och en period av uttryckliga hot från USA:s president Donald Trump om vad som skulle ske om Iran inte åter öppnade farleden.
Skillnaden mellan uppgörelsen om Hormuz och fronten i Libanon visar hur uppdelad konflikten blivit. Washingtons omedelbara måttstock är sjötrafik och energipriser; Teherans påtryckningsmedel är förmågan att göra försäkringar, fraktpriser och sjörisker till en global extrakostnad. Libanon är däremot platsen där krigets logik med ”allierade och ombud” blir praktisk: israeliska ledare kan godta en paus med Iran men hävda att den inte gäller Libanon, och Hizbollah kan behandlas som en separat räkning även när rörelsen internationellt beskrivs som iranskt understödd.
Den uppdelningen spelar roll eftersom den flyttar vem som bär kostnaderna. En paus i Hormuz sänker främst priset för störningar för importörer och rederier; ett undantag för Libanon koncentrerar skadorna på libanesisk infrastruktur och civila, samtidigt som Israel behåller handlingsfrihet att fortsätta pressa Hizbollah. BBC rapporterar att Pakistans premiärminister Shehbaz Sharif hjälpte till att medla fram USA–Iran-uppgörelsen och har bjudit in delegationer till Islamabad för vidare samtal—ett försök att göra ett tidsbegränsat sjöfartsavtal till en bredare uppgörelse. Men Israels hållning att vapenvilan ”inte omfattar Libanon” lämnar Beirut utanför det centrala förhandlingsrummet.
Det försvårar också efterlevnaden. USA:s försvarsminister Pete Hegseth sade, enligt BBC, att amerikanska styrkor skulle vara redo att återuppta anfall ”med ett ögonblicks varsel” om Iran inte följer villkoren. Det är en efterlevnadsmekanism riktad mot Teherans agerande i Persiska viken och mot amerikanska styrkor—inte mot Israels luftkrig över Libanon. I praktiken förväntas regionen betrakta en tvåveckorskorridor för sjöfart som bevis på nedtrappning, samtidigt som ett separat luftkrig intensifieras.
På onsdagen steg rök från anfallsplatser i Beirut medan räddningsarbetare arbetade i rasmassor, fotograferat av Reuters och andra nyhetsbyråer. Tvåveckorsklockan för Hormuz började ändå ticka.