Studenter anmäler Columbias energicentrum för vilseledande oberoende

Studenter vid Columbia University har lämnat in ett administrativt klagomål där de anklagar universitetets Centrum för global energipolitik för att vilseleda allmänheten. Centret uppges framställa sig som oberoende samtidigt som det tar emot miljontals dollar från bolag i olje- och gasbranschen. Enligt tidningen The Guardian har universitetets lokala gren av Sunrise Movement skickat klagomålet till New Yorks konsumentskyddsmyndighet och pekar på donationer från ExxonMobil, Shell, BP, Occidental och Tellurian.

Konflikten gäller inte i första hand huruvida universitet får ta emot företagsmedel – det gör de flesta – utan vad själva varumärket köper. Centret positionerar sig som en neutral kunskapskälla för beslutsfattare och massmedier, och dess rapporter kan få spridning långt utanför campus genom hänvisningar, deltagande i panelsamtal och den trovärdighetsgloria som följer med en elitstämpel. Studenterna menar att etiketten ”oberoende” i praktiken fungerar som en anseendetjänst åt olje- och gasbolag: branschens berättelser kan då återges via en akademisk institution i stället för genom företagens egna informationsavdelningar.

Columbia avvisar utgångspunkten. En talesperson säger till The Guardian att finansiärerna redovisas på centrets webbplats och att anklagelserna om vilseledning är ”absurda och ogrundade”. Talespersonen tillägger att centret får pengar från en bred krets, inklusive teknikföretag och stiftelser. Försvaret bygger på en snäv syn på öppenhet – att givarna listas – medan kritikerna fäster blicken på hur forskningen säljs in och konsumeras: få läsare av en promemoria eller en debattartikel går vidare och kontrollerar en givarlista.

The Guardian hänvisar också till interna branschhandlingar som kom fram genom en kongressutredning 2024. Där beskrivs centret som en ”opinionsledare” som kan hjälpa till att driva budskap om ”energiomställningen”. Med andra ord framställs det som att finansiärerna inte betalar för tillgång till neutral analys, utan för en kanal som kan påverka vad som räknas som ansvarsfull och pragmatisk klimatpolitik.

Att klagomålet lämnas in till konsumentskyddet, snarare än inom universitetets egna styrformer, signalerar en taktisk förskjutning. Om ett energicentrum behandlas som en verksamhet riktad till allmänheten blir ”oberoende” ett marknadsföringspåstående, och därmed något som kan granskas som vilket annat påstående som helst. Universitet har traditionellt hanterat intressekonflikter med jävsblanketter och intern granskning. Studenterna vill att tillsynsmyndigheter ska betrakta universitetets trovärdighet som något som säljs till allmänheten.

Även om centrets givarlista är offentlig menar klagomålet att det är anspråket på oberoende som är den egentliga leveransen.