SoftBank samlar japansk industrikoalition för egen jättemodell för artificiell intelligens

Ett konsortium lett av Softbank, där japanska industrikoncerner och storbanker ingår, planerar ett inhemskt program för så kallade grundmodeller i syfte att minska beroendet av amerikanska och kinesiska system för konstgjord intelligens. Enligt The Decoder har åtta japanska bolag – däribland NEC, Honda, Sony, Nippon Steel och Kobe Steel – tillsammans med tre storbanker gått in med kapital i en ny enhet inom Softbank. Ambitionen är att före decenniets slut bygga en modell i storleksordningen en biljon parametrar.

Satsningen säljs inte in som ännu en pratmaskin för konsumenter. Projektet beskrivs i stället som ”fysisk konstgjord intelligens”: modeller avsedda att styra robotar och maskiner i fabriker och andra industriella miljöer. Det förklarar varför stålbolag och tillverkare sitter med vid bordet. Japans konkurrensfördel ligger fortfarande i produktionssystem och processteknik, och när konstgjord intelligens flyttar in i själva styrskiktet förändras också datans natur. Då handlar det inte om reklamspråk, utan om driftdata och mätvärden från verkliga anläggningar.

Nikkei, som The Decoder hänvisar till, beskriver en växande oro bland japanska företag för att känslig industridata som används vid träning av modeller kan hamna på utländska servrar när man förlitar sig på OpenAI, Anthropic eller kinesiska leverantörer. Den föreslagna lösningen är lika mycket juridisk som teknisk: konsortiet säger att databehandlingen ska ske på japansk mark. Det ska bland annat ske i ett datacentrum som Softbank bygger i en före detta fabrik för bildskärmar från Sharp i Sakai utanför Osaka. Den fysiska placeringen blir en del av erbjudandet – beräkningskraft som en inhemsk nyttighet, inte som en funktion i ett fjärrtjänstpaket.

Initiativet är samtidigt utformat för att passa statens finansieringskanaler. Genom NEDO väntas Japans regering styra omkring en biljon yen över fem år till nationell utveckling av konstgjord intelligens, och Softbanks enhet beskrivs som en ledande kandidat för dessa medel. När offentliga pengar är stora och öronmärkta blir den privata drivkraften att skapa ett fordon som ser ut som nationell infrastruktur: bred företagsuppslutning, krav på att data stannar i landet och ett industriellt användningsfall.

Japan går in sent i kapplöpningen, men med en annan spelbok. I stället för att satsa på ett enskilt nystartat bolag som ska springa ifrån Kalifornien genom snabbare iterationer samlar man en koalition av aktörer som redan kontrollerar fabriker, balansräkningar och inköp. Det kan påskynda införandet om modellen fungerar – och samtidigt låsa fast en standard som blir dyr att backa ur.

Softbanks datacentrum ska byggas i en ombyggd elektronikfabrik, och modellen är tänkt att tränas med inhemsk beräkningskraft. Konsortiets första leverans är därför inte en produktlansering, utan ett anspråk på var data kommer att ligga den dag robotarna börjar lyssna.