Hovrätten stoppar åklagares krav på opublicerat bildmaterial från Rosengårdskravallerna

En hovrätt har stoppat åklagare från att tvinga sex medieorganisationer att lämna ut opublicerade fotografier och videoklipp från kravallerna i Rosengård i Malmö. Därmed upphävs ett tidigare beslut i tingsrätten.

Materialet spelades in under oroligheterna den 3–4 september 2023. Åklagare hävdade att bilderna behövdes för att utreda brott som begicks den natten. Medierna – däribland Sydsvenskan och nyhetsbyrån TT – motsatte sig detta och hänvisade till tryck- och yttrandefrihet samt risken att behandlas som en förlängning av staten, enligt TT.

Hovrätten över Skåne och Blekinge slog inte fast något generellt skydd för opublicerat material. Den instämde i tingsrättens bedömning att Europeiska unionens nya ramverk för mediefrihet i sig inte hindrar ett utlämnandekrav, eftersom det efterfrågade materialet inte omfattades av källskyddets sekretessregler. Frågan kom därför att handla om något mer grundläggande: vad åklagaren faktiskt fortfarande utreder.

På den punkten ansåg hovrätten att åklagarna inte hade varit tillräckligt tydliga med vilka misstänkta brott som återstod att utreda efter händelserna i Rosengård, eller varför just det opublicerade materialet var nödvändigt. Utan en klar beskrivning av det kvarvarande utredningsbehovet kunde domstolen inte göra den avvägning som krävs mellan allmänintresset av att klara upp brott och allmänintresset av en oberoende press.

Det processuella kravet är inte en formalitet. Opublicerat material ligger i en gråzon mellan bevisning och journalistik. Om åklagare rutinmässigt kan få tillgång till råmaterial, bortklippta sekvenser och oanvända bilder blir redaktioner i praktiken ett statligt bevisförråd – finansierat och bemannat för att rapportera, inte för att säkra beviskedjor i brottmål. Incitamenten är tydliga: polisen får ett billigt tillskott till övervakningen, medan journalister tar över riskerna. Reportrar vid upplopp och demonstrationer är beroende av att uppfattas som observatörer, inte som statliga insamlare. Om deltagare börjar anta att kameror i realiteten är polisverktyg blir nästa bevakning både farligare och mindre upplysande.

Sydsvenskans chefredaktör Jonas Kanje välkomnade beslutet och sade, enligt TT, att det är viktigt att medier förblir oberoende av myndigheter. Han uppgav att tidningen inte i princip motsätter sig att bidra till rättskipningen i snävt avgränsade fall, men beskrev åklagarens begäran som för vag: ett tvångsmässigt krav på tillgång till en relativt ospecificerad mängd material.

Det är oklart om beslutet kommer att överklagas. Kanje sade till TT att det enligt svensk ordning inte räcker att den ansvarige åklagaren vill driva frågan vidare; beslutet måste fattas av riksåklagaren.

Tvisten började med bilder från en enskild natt i Rosengård. Den slutar nu, åtminstone tillfälligt, med att domstolen kräver att staten först preciserar vad den letar efter innan den begär att pressen ska lämna över sina filer.