Colombia ger klartecken att skjuta vilda flodhästar
Upp till 80 djur från Pablo Escobars importer som förökar sig utan naturliga fiender och sprider sig längs Magdalenafloden, turismintäkter och souvenirer gör beståndet lönsamt medan miljöskador och olycksrisker vältras över på allmänheten
Bilder
Hippos float in the lagoon at Hacienda Nápoles Park, once the estate of Pablo Escobar who imported four of the animals in Puerto Triunfo, Colombia. Photograph: Fernando Vergara/AP
theguardian.com
Hippo key rings are displayed for sale at a souvenir shop near the Hacienda Nápoles Park in 2020. Photograph: Iván Valencia/AP
theguardian.com
Colombias miljöministerium har gett klartecken till att avliva upp till 80 förvildade flodhästar, ättlingar till fyra djur som Pablo Escobar tog in i landet på 1980-talet. Beslutet kommer efter år av misslyckade försök att bromsa tillväxten och efter återkommande rapporter om att djuren spridit sig långt bortom Hacienda Nápoles, den tidigare knarkkungens egendom i Magdalenaflodens dalgång, och hamnat i konflikter med lantbrukare och båttrafik.
Enligt nyhetsbyrån Associated Press sade miljöminister Irene Vélez att sterilisering och omplacering visat sig vara för dyrt och för begränsat för att hinna ikapp fortplantningen. Colombia har i mer än ett årtionde försökt fånga in och kastrera enskilda djur, ett riskfyllt arbete som kräver kraftig sövning och specialiserade veterinärlag, samtidigt som stammen fortsatt växa och sprida sig. En studie från Colombias nationella universitet uppskattade att omkring 170 flodhästar strövade omkring år 2022; myndigheter uppger nu observationer mer än 100 kilometer från den ursprungliga ranchen.
Händelsen har blivit ett skolexempel på hur en privat nyck kan förvandlas till ett permanent offentligt förvaltningsproblem. Efter Escobars död beslagtog staten hans egendomar och gjorde om Hacienda Nápoles till ett turistkomplex med bassänger, vattenrutschbanor och en djurpark. Flodhästarna tog sig under tiden ut i närliggande vattendrag där de saknar naturliga fiender, konkurrerar om livsmiljö och föda med inhemska arter som flodmanater och ökar risken för våldsamma möten med människor.
Djurskyddsaktivister har länge motsatt sig avlivning, och planen möter redan politiskt motstånd. Senatorn Andrea Padilla, som profilerat sig i djurrättsfrågor, kallade enligt AP beslutet grymt och menade att djuren är ”offer för myndigheternas försummelse”. Att föra djuren utomlands är samtidigt begränsat: Colombias stam har en snäv genetisk bas, och myndigheter hänvisar till smittorisker och logistiska hinder för att skicka dem tillbaka till Afrika.
De ekonomiska drivkrafterna drar åt motsatt håll. Utflykter för att se flodhästar och försäljning av souvenirer har blivit en mindre lokal näring, och djuren är en dragare i nöjesparken som byggts på beslagtagna tillgångar. Det gör beståndskontroll politiskt svårare: kostnaderna i form av ekologiska skador och risker för allmän säkerhet är utsmetade över många, medan vinsterna av att behålla djuren är koncentrerade till vissa orter och företag.
Regeringen väljer nu ett trubbigt verktyg efter år av halva åtgärder. Colombia är fortfarande det enda landet utanför Afrika med en vild flodhäststam, och antalet fortsätter att stiga.