Sverige

Tre män döms till fängelse för grovt jaktbrott efter biljakten på björnhona och unge i Strömsunds kommun

Licensjakten spårar ur när skyddade ungar följer modern, norsk tv-profil behåller björnungens skinn och slipper fängelse

Bilder

För kammaråklagare Åse Schoultz var ett björnskinn från en unge en viktig del i  bevisningen vid rättegången mot de sex männen. Så här sade hon om bevisläget i samband med rättegången. Foto: Sara Leijman/SVT För kammaråklagare Åse Schoultz var ett björnskinn från en unge en viktig del i bevisningen vid rättegången mot de sex männen. Så här sade hon om bevisläget i samband med rättegången. Foto: Sara Leijman/SVT Sara Leijman/SVT
Björn fotograferad i Hälsingland 2022.Bild: Mikael Fritzon/TT Björn fotograferad i Hälsingland 2022.Bild: Mikael Fritzon/TT Mikael Fritzon/TT

Tre män har dömts till fängelse för grovt jaktbrott efter att en björnhona och en av hennes ungar sköts efter en långdragen jakt med bilar i Strömsunds kommun i Jämtland, enligt en dom från tingsrätten i Östersund. Jakten skedde i oktober 2023 under den årliga licensjakten på björn, men enligt reglerna är en hona som följs av ungar fredad, liksom ungar som går med honan. Åklagaren uppgav att männen använde motorfordon och drev djuren i timmar, vilket orsakade onödigt lidande.

Det strängaste straffet, 18 månader, gick till en man från Värmland som rätten ansåg medvetet hade skjutit honan. Två andra jägare fick ett år vardera för grovt jaktbrott. En norsk tv-profil dömdes för grovt jakthäleri efter att polisen hittat ungens skinn i hans ägo; enligt SVT fick han villkorlig dom och 120 timmars samhällstjänst.

Domen visar hur snabbt ”licensjakt” kan glida över i något annat när djuret väl är lokaliserat. Med fordon kan jägare styra avstånd, spärra flyktvägar och hålla trycket uppe mot ett utmattat djur – just därför är metoden begränsad. Rätten fann också att två av de dömda, efter att honan skjutits, fortsatte att förfölja ungarna och släppte ytterligare en hund. En unge sköts senare, men rätten ansåg att det inte var motbevisat att skottet var avsett att avliva ungen på grund av skador som hundarna orsakat.

Den detaljen är viktig eftersom den blottlägger den bevislucka som ofta avgör jaktmål. När ett fredat djur väl är dött flyttas striden från vad som hände i skogen till vad som går att bevisa i rättssalen: vem visste att honan hade ungar, vem avlossade vilket skott, och om den sista handlingen kan beskrivas som skadebegränsning. I det här fallet ansåg rätten att det saknades tillräcklig bevisning för att tre andra män hade fått veta att honan åtföljdes av ungar, och de friades från grovt jaktbrott. Två av dem dömdes ändå för jaktbrott av normalgraden för att ha använt motorfordon.

En gränsöverskridande jaktkultur försvårar också tillsynen. Fem av de sex åtalade var norska medborgare, enligt TT. När grupper reser, delar utrustning och flyttar kroppar och skinn över gränser blir den praktiska avskräckningen mindre beroende av regler på papper och mer beroende av sannolikheten för utredning, beslag och följdverkningar som vapenåterkallelse och begränsningar i jaktkort och jaktbehörighet.

Fallet började med en död björnfamilj och slutade med fängelse för tre män och villkorlig dom för mannen som förvarade ungskinnet. Tingsrättens slutsatser beskriver en jakt som var olaglig från det ögonblick honans ungar ingick i bilden.