Regeringen vill stoppa bidrag till grova brottslingar

Regeringen har gett utredare i uppdrag att pröva om personer som dömts för grova brott ska kunna stängas av från välfärdsförmåner, en kursändring som hittills främst handlat om bidragsfusk. Vid en presskonferens sade socialförsäkringsminister Anna Tenje att terrorister, gängkriminella och våldtäktsmän bör anses ha förverkat rätten till bidrag och ersättningar, enligt TT.

Förslaget bygger vidare på en proposition som lades fram i mars och som skulle införa ett slags bidragsspärr för personer som redan dömts för bidragsbrott, och då bara inom delar av socialförsäkringssystemet. Den nya instruktionen är bredare: den ber utredningen undersöka om uteslutning kan gälla i hela välfärdssystemet för vissa våldsbrott och brott kopplade till rikets säkerhet, samt om myndigheter ska få använda uppgifter ur belastningsregistret för att snabbare avgöra vem som har rätt till ersättning. TT uppger att utredningen också ska pröva utökad tillgång till belastningsregistret för Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

Den politiska logiken är enkel: ersättningar betalas i praktiken ut som utgångspunkt, medan statens förmåga att skilja mellan låg- och högriskmottagare begränsas av sekretessregler och splittrade register. Att koppla rätten till förmåner till fällande domar är ett sätt att minska utbetalningar utan att skriva om själva bidragssystemen i grunden. Men det flyttar den administrativa knuten snarare än löser den. En generell avstängning kräver definitioner: vad som räknas som ”grov” brottslighet, hur länge avstängningen ska gälla och om den ska omfatta hushållsbaserade stöd där barn och partner drabbas.

Det skapar också nya drivkrafter för myndigheter som redan har problem med kontroll och uppföljning. Om åtkomst till belastningsregistret blir ett rutinmässigt sållningsverktyg får handläggare ett skäl att låta registret ersätta mer ingående prövningar av bosättning, arbetsförhållanden och familjesammansättning. Samtidigt är personer med otryggt boende och inkomster utanför formella system just den grupp som oftast ger upphov till följdkostnader—akutboenden, kommunal socialtjänst och sjukvård—när kontantstöd stryps.

Regeringen beskriver åtgärden som ett verktyg mot ”välfärdsbrott”, men mekanismen riktar in sig på brottslighet i sig snarare än på felaktiga anspråk. Skillnaden är viktig, eftersom staten i praktiken gör välfärdsförmåner till ett villkorat privilegium knutet till beteende, samtidigt som de skattefinansierade skyldigheterna består när problemen flyttar över till andra delar av systemet. Utredningens upplägg avgör om reformen blir en smal sanktion för en liten grupp dömda, eller ett brett behörighetsregelverk som drar in fler myndigheter i belastningsregistergranskning.

Tenjes budskap var att vissa domar bör innebära slut på rätten till ersättningar. Nästa steg blir att avgöra vilka uppgifter i registren som ska räknas som bevis för obehörighet, och vilken myndighet som i slutänden får bära kostnaden när en stoppad utbetalning dyker upp någon annanstans i välfärdsstaten.