Politik

Europa riskerar slut på flygbränsle inom sex veckor

IEA varnar för inställda flyg när oljeflödet genom Hormuz stryps, stater upptäcker att flygsäkerhet vilar på privata lager och dyrt bundet kapital

Bilder

globalnews.ca
Click to play video: 'Iran threatens to expand Hormuz blockade to Red Sea' Click to play video: 'Iran threatens to expand Hormuz blockade to Red Sea' globalnews.ca
Click to play video: 'Canada’s food suppliers add fuel surcharges amid Hormuz closure' Click to play video: 'Canada’s food suppliers add fuel surcharges amid Hormuz closure' globalnews.ca

Europa har ”kanske sex veckor” kvar av flygbränsle om oljeleveranserna genom Hormuzsundet fortsätter att vara störda, uppger Internationella energiorganets chef Fatih Birol i en intervju med nyhetsbyrån Associated Press. Varningen flyttar in flygtrafikens tidtabeller i samma riskkategori som energipolitiken: när bränslet sinar blir det inte en abstrakt prisfråga, utan inställda avgångar.

Birol, som är energiorganets verkställande direktör, säger att flygningar kan behöva ställas in ”snart” om flaskhalsen består, och beskriver läget som den största energikris han har sett. Enligt honom väntar mer än 110 oljetankfartyg och över 15 fartyg för flytande naturgas i Persiska viken. Men en kö av fartyg ersätter inte fri passage: utan fungerande genomfart blir väntan i praktiken en del av bristsituationen.

Brist på flygbränsle slår annorlunda än ett hopp i råoljepriset. Flygbolagen köper raffinerad produkt, inte råolja, och flygplatser samt bränsledistributörer håller små lager eftersom lagring är dyr och bundet kapital i lager inte ger avkastning. Därför är ”sex veckor” mindre en exakt nedräkning till tomma tankar än ett mått på hur snabbt normal planering övergår i ransonering när leveranserna blir osäkra.

Birol varnar också för Irans uppgivna ”tullstations”-upplägg, där passage tillåts mot avgift. Han menar att det riskerar att normalisera ett prejudikat som kan sprida sig till andra flaskhalsar, som Malackasundet. Det är ett politiskt påstående i teknisk förpackning: när en farled blir en intäktskälla följer varje framtida kris med en prislapp, och försäkringsgivare och rederier börjar betrakta tillträde som förhandlingsbart snarare än givet.

Den ekonomiska spridningsmekanismen är välkänd. Högre transportkostnader lyfter inflationstalen, som sedan påverkar lönekrav och förväntningar på räntor. Regeringar svarar typiskt med subventioner, skattesänkningar eller nödförsäljning ur reserver, vilket flyttar kostnader från användare till skattebetalare. Birol säger att mer än 80 viktiga energitillgångar i regionen har skadats och att en återgång till produktion på nivåerna före kriget kan ta månader och, enligt hans bedömning, i värsta fall upp till två år. Det innebär att en kort, skarp chock kan övergå i en längre period av begränsad tillgång även efter att striderna avtar.

För Europa blir flyget ett synligt stresstest eftersom inställda resor märks omedelbart och skapar politiskt oväsen. Godstransporter, jordbruk och industri kan ibland byta bränsle eller rutter; en inställd flygning är helt enkelt en inställd tjänst. Om åtstramningen fördjupas blir de första besluten sannolikt affärsmässiga: vilka linjer är lönsamma nog att behålla, och vilka flygplatser kan säkra leveranser när kreditvillkor och försäkringskrav stramas åt.

Birol framförde sin varning från Paris, med Eiffeltornet i bakgrunden. Den praktiska frågan för Europas huvudstäder är om en kontinent som reglerar flygets utsläpp ned till grammet också har byggt ett bränslesystem som är robust nog att hålla planen i luften när ett enda sund blir omstritt.