Regeringen pumpar in mer pengar i återvändandecentra

Regeringen skjuter till ytterligare 150 miljoner kronor i år för att rusta upp Sveriges återvändandecentraler för personer som fått lagakraftvunna beslut om utvisning eller överföring, rapporterar Dagens Nyheter. Pengarna ska gå till mer personal även utanför kontorstid, skärpt säkerhet och förbättrade lokaler inför att EBO – systemet som låtit vissa asylsökande ordna boende på egen hand – ska avskaffas i oktober.

Migrationsminister Johan Forssell säger till DN att förhållandena varierar kraftigt mellan centralerna och att ”varje gång” farliga föremål hittas är ”en gång för mycket”. Regeringen vill se högre personaltäthet, bättre kontroller för att hindra obehöriga från att ta sig in, samt fler barnanpassade utrymmen för lek, vila och läxläsning. Tillskottet ska enligt uppgifterna öka nästa år till 318 miljoner kronor och omfattar säkerhetsinvesteringar som kamerautrustning. Migrationsverket ska återrapportera vid årets slut.

Satsningen pekar på ett återkommande mönster i svensk migrationsförvaltning: när politiken styr fler människor in i statliga anläggningar blir första åtgärden att tillföra mer skattemedel för att göra anläggningarna uthärdliga, snarare än att korta tiden människor hålls där. Forssell säger att vistelsen är tänkt att vara kort, men medger att vissa familjer blir kvar i åratal. Han kopplar de långa vistelserna främst till föräldrar som ”inte samarbetar” med återvändandebeslut. Därmed blir barns vardag en logistisk fråga för myndigheten – aktiviteter och ”en god och rättvis boendemiljö” – medan kärnkonflikten om verkställighet ligger kvar.

Regeringen räknar dessutom uttryckligen med att ”civilsamhället” ska bidra med fler aktiviteter inne på centralerna. Det är ett praktiskt erkännande av att statens huvuduppgift här inte är integration eller välfärd, utan förvaringsliknande tillsyn och ärendehantering – och att de mjukare delarna av vardagen skjuts över på föreningar, välgörenhet och frivilliga när budgetar och bemanning inte räcker. Samtidigt är centralerna inte vanliga bostäder: de är knutna till rättsprocesser, begränsningar och i många fall ett förestående avlägsnande. När vistelser drar ut på tiden i månader eller år börjar de likna långvarigt boende med säkerhetsinslag, utan att vara utformade eller styrda som det ena eller det andra.

Barnrättsorganisationer har redan beskrivit förhållandena som oacceptabla enligt svenska mått. DN hänvisar till tidigare kritik från Rädda Barnen, som menat att situationen inte uppfyller kraven i barnkonventionen. Regeringens svar blir nu att måla om väggar, anställa mer personal och sätta upp kameror – åtgärder som kan förbättra ytan, men som lämnar vistelsetiderna beroende av samarbetsvilja, dokumentation och den praktiska förmågan att faktiskt genomföra återvändanden.

Sverige har i dag nio återvändandecentraler. Årets extra 150 miljoner kronor ska börja gälla omedelbart, medan den större anslagshöjningen på 318 miljoner kronor är planerad till nästa år.