Telenor stäms i Norge för utlämnade kunduppgifter till Myanmars militärjunta

Norska Telenor stäms i en grupptalan i Norge, anklagat för att ha lämnat ut kunduppgifter till Myanmars militära regim efter kuppen 2021, vilket enligt stämningen hjälpte säkerhetsstyrkor att spåra och gripa fler än 1 200 personer. Enligt The Guardian omfattar talan 1 253 kunder och kräver minst 11 miljoner euro i skadestånd. Kärandena menar att bolaget varken skyddade användarna eller varnade dem när myndigheterna krävde information.

Målet kretsar kring vad ett telenät oundvikligen blir i en säkerhetsstat: ett positionssystem, en adressbok och en karta över sociala relationer. The Guardian uppger att Telenors egen redovisning av myndighetsförfrågningar visade att bolaget följde 96 procent av 153 begäranden från Myanmars myndigheter. Handlingar som norska NRK tagit fram och delat med tidningen ska visa att en aktivist, Aung Thu, var föremål för en begäran i september 2021 medan han redan satt frihetsberövad, och att han anser att ett senare utlämnande bidrog till att han greps på nytt med stöd av landets lagstiftning om bekämpning av terrorism efter en fångamnesti.

Telenor gick in i Myanmar 2013 under en kort period av politisk öppning och marknadsförde sig som en moderniserande kraft som skulle koppla upp en tidigare isolerad befolkning. Men när militären tog makten i februari 2021 blev samma infrastruktur en strypunkt. Grupptalan, som enligt The Guardian lämnats in av Justice and Accountability Initiative med stöd av SOMO och Open Society Justice Initiative, hävdar att bolaget följde order även när interna bedömningar antydde att kraven sannolikt skulle leda till gripanden.

Incitamenten är inte svåra att se. En teleoperatör sitter på data därför att tillsynsmyndigheter kräver det, därför att näten behöver det för att fungera, och därför att kundregister i normala tider är en tillgång som kan ge intäkter. När staten blir den dominerande motparten – och utfärdar order uppbackade av tvång – slutar ”efterlevnad” att vara en fråga om kundservice och blir i stället en fråga om huruvida bolaget är berett att bära kostnaden för motstånd. Att lämna en marknad raderar inte det som redan har lämnats ut.

The Guardian skriver att en norsk parlamentarisk granskning av den norska statens roll väntas senare i år, vilket är känsligt eftersom staten är Telenors majoritetsägare. Stämningens grundtes är enkel: ett offentligt ägande förändrar inte vad ett telebolag kan göra med en oppositionell när en junta ber om ett telefonnummer. För svenska läsare är parallellen obekväm: när staten både sätter spelreglerna och äger stora delar av infrastrukturen blir ansvarskedjan politisk, men den enskildes risk är densamma.

Telenor lämnade Myanmar 2022. Grupptalan hävdar att för minst 1 253 kunder blev nätet kvar i en mer beständig form: som ett spår av myndighetsbegäranden märkta ”efterkommet”.