Spaniens migrationshandläggare avblåser strejk inför stor amnesti för papperslösa

Spaniens migrationsmyndighet undvek en planerad strejk sedan personalen fått ett löneavtal och löfte om nyanställningar, precis när regeringen förbereder ett amnestiprogram som väntas ge omkring en halv miljon personer utan tillstånd laglig status. Enligt Euronews varnade facken för att systemet redan är hårt ansträngt och att det riskerar att knäckas när ansökningarna börjar lämnas in på plats från den 20 april och på nätet omedelbart.

Överenskommelsen innebär löneökningar på 10–18 procent och ett åtagande att tillsätta 700 vakanta tjänster. Tidpunkten är politiskt laddad eftersom amnestin genomförs via ett dekret som ändrar utlänningsreglerna, vilket gör att Sánchez-regeringen kan runda parlamentet där ett tidigare försök kört fast och där regeringen saknar egen majoritet. Regeringen beskriver åtgärden som både rättvisa och skatteordning: premiärminister Pedro Sánchez har sagt att människor som redan bor och arbetar i Spanien bör göra det ”på lika villkor” och betala skatt, medan migrationsminister Elma Saiz kopplar fortsatt tillväxt till utländsk arbetskraft i jordbruk, turism och tjänstesektor.

Men själva mekaniken i en ”regularisering” skapar sin egen marknad för papper och intyg. Den som söker måste visa att han eller hon kom före den 1 januari och har bott i Spanien i minst fem månader, vilket kan styrkas med ”offentliga eller privata” handlingar, och dessutom ha ett rent belastningsregister. I praktiken blir varje tröskel ett krav på kontrollerbara bevis, bokade tider, översättningar och bedömningar från fall till fall – just den sorts administrativt tryck som ofta utlöser arbetskonflikter i staten. När verkställighetskapaciteten är begränsad tenderar staten att prioritera handläggning och statusomvandling framför avlägsnande, eftersom varje godkänt ärende minskar den synliga mängden olaglig vistelse utan de politiska och logistiska kostnader som utvisningar innebär.

Spanien har gjort detta förut – sex amnestier mellan 1986 och 2005 – vilket gör politiken mindre till en nödlösning och mer till ett återkommande styrmedel. I ett bredare europeiskt perspektiv är kontrasten tydlig: medan flera regeringar talar om att minska ankomster och öka utvisningar, väljer Spanien i praktiken att omvandla en underjordisk arbetskraft till skattebas. Det kan lätta trycket på arbetsgivare i personalintensiva branscher och dämpa rubriker om arbetskraftsbrist, men det signalerar också att ett liv utanför systemen i längden kan bytas mot laglig status – för den som kan få fram rätt dokument och hålla sig kvar tillräckligt länge.

Strejken som aldrig blev av slutade med lönepåslag, 700 utlovade rekryteringar och ett ärendehanteringssystem som nu ska prövas av hundratusentals ansökningar.