Satellitdata visar systematisk nedbränning av byar i Darfur
Över 750 bränder sedan kriget 2023 och RSF pekas ut för bränd jord som gör återvändande omöjligt, byar som aldrig registrerats försvinner ur kartan och lämnar bara aska och GPS-koordinater
Bilder
Scorched-earth policy of paramilitary groups burns and reshapes Darfur, resulting in famine, ethnic cleansing and demographic change
english.elpais.com
Satellitdata visar att hundratals byar i Sudans Darfur bokstavligen bränns bort från kartan sedan inbördeskriget bröt ut i april 2023. Enligt sammanställningar från Sudan Witness, ett projekt vid Center for Information Resilience, har fler än 750 bränder registrerats i Darfur. Materialet, som El País hänvisar till, omfattar 357 drabbade bosättningar i ett område ungefär i Spaniens storlek, där många byar brunnit flera gånger.
Mönstret är tydligast i Norra Darfur, där striderna kring El Fasher varit avgörande. Efter en belägring som varade i mer än 500 dagar intogs staden i oktober, efter vad tidningen beskriver som en av krigets värsta massakrer. Men bränderna är inte begränsade till en enda front. Datamängden visar även bränder i Södra, Centrala och Västra Darfur, samt en spridning in i Kordofan, ett annat huvudområde i kriget.
Siffrorna pekar på avsikt lika mycket som på krigets kaos. Av de byar som brunnit har 140 drabbats minst två gånger och 25 har satts i brand fem gånger eller fler, enligt El País. El Fasher ensam hade 80 registrerade bränder. El Geneina, huvudstad i Västra Darfur och ett historiskt centrum för masalitfolket, hade 27. Satellitbilder kan inte alltid fastställa vilka som anlagt bränderna, men El País skriver att Rapid Support Forces och allierade arabiska miliser i de flesta fall anses ansvariga, med stöd i en lång historia av liknande metoder i tidigare skeden av Darfurkonflikten.
Metoden ger de väpnade grupperna mer än kortsiktig militär fördel. En nedbränd by är svårare att försvara, svårare att försörja och – avgörande – svårare att återvända till. Hajj Kater, en aktivist från Darfur i El Fasher som intervjuats av El País, beskriver hur byar kring Karnoi tas och därefter förstörs, vilket pressar överlevande mot flyktingläger i östra Tchad. När ett område väl angrips, säger han, ”blir det obeboeligt”, och flykten blir ett beslut utan återvändo.
Det förändrar krigets ekonomi och incitament. Fördrivning flyttar kostnaderna till hjälporganisationer och grannstater, medan den som kontrollerar marken kan ta över land utan att behöva styra en befolkning som kan göra motstånd. I områden som redan varit åsidosatta av Khartoum kan byar, enligt Kater, försvinna utan spår i registren: vissa har aldrig varit ordentligt införda, och när de bränns återstår lite mer än aska och en platsangivelse.
För Europa är följderna omedelbart humanitära: svältrisk, gränsöverskridande flykt och att varje tänkbar säker korridor för hjälp urholkas när territorium byter händer. Men den långsiktiga konsekvensen är demografisk och politisk. När bosättningar utplånas och invånarna sprids blir frågan efter kriget om ”vem som bodde var” en strid om bevis lika mycket som om mark.
I Center for Information Resilience sammanställning har 25 bosättningar i Darfur brunnit fem gånger eller fler.