Sudanesiska flyktingar fastnar vid Marockos östgräns, kriget driver dem via Libyen och Algeriet in i en asylkedja där FN avgör status men staten lämnar överlevnaden åt bistånd, Europa belönar gränskontroll och resultatet blir registrerade men arbetslösa människor som bussas söderut bort från EU

Bilder

Sudanese refugee Amir Ali in Rabat, Morocco [Caolán Magee/Al Jazeera]Sudanese refugee Amir Ali in Rabat, Morocco [Caolan Magee/Al Jazeera] aljazeera.com

aljazeera.com

People walk at a central market in Rabat, Morocco, Monday, January 12, 2026 [Themba Hadebe/AP Photo]People walk at a central market in Rabat, Morocco, Monday, January 12, 2026 [Themba Hadebe/AP Photo] aljazeera.com

Den sudanesiske tonåringen Amir Ali tillbringade två dygn gömd i kullarna mellan Maghnia i Algeriet och Oujda i Marocko, där han såg patruller svepa över gränsen med ficklampor och hundar. När han försökte ta sig över, säger han att algeriska gränsvakter misshandlade honom, tog hans telefon och handlingar, fängslade honom och körde honom sedan med buss söderut mot Sahara. Han försökte igen ändå och sade till Al Jazeera att han ”inte hade någon annanstans att ta vägen”.

Berättelsen upprepas längs Marockos östra gräns när kriget i Sudan går in på sitt fjärde år och flyktvägarna stelnar till en marknad. Enligt Al Jazeera tar många sudaneser sig ut via Libyen, där smugglare och människohandlare kontrollerar rutterna, och korsar därefter Algeriet innan de försöker nå Marocko. Marocko uppfattas som en plats där man kan söka flyktingstatus utan att behöva riskera Medelhavet. Landet har anslutit sig till 1951 års flyktingkonvention, men en länge utlovad nationell asyllag har fortfarande inte genomförts; i praktiken är det Förenta nationernas flyktingorgan som registrerar asylsökande och fastställer status inom sitt mandat.

Den arbetsfördelningen skapar en förutsägbar propp. Erkännande av skyddsbehov beror på flyktingorganets handläggningskapacitet, medan vardagsöverlevnaden beror på en stat som, enligt Al Jazeera, erbjuder lite boende och begränsad tillgång till specialiserad sjukvård. Formellt arbete är i stort sett utom räckhåll: färre än 0,5 procent av registrerade flyktingar och asylsökande har kunnat få tillgång till formell anställning, uppges det. Resultatet blir en befolkning som är tillräckligt dokumenterad för att räknas, men inte tillräckligt integrerad för att kunna försörja sig själv.

Marockos egna drivkrafter går åt motsatt håll. Landets hävstång gentemot europeiska regeringar vilar i hög grad på migrationskontroll, och det enklaste sättet att signalera kontroll är att hålla dem som vill vidare borta från den norra korridoren. Hjälporganisationer och Förenta nationerna sade till Al Jazeera att marockanska myndigheter har fört flyktingar söderut i landet, bort från Europa, samtidigt som grannstater fortsätter att trycka tillbaka människor över gränserna. Varje steg gör asyl till ett rörligt mål: den som tar sig över en linje flyttas omedelbart mot nästa.

Siffrorna visar varför systemet knakar. Förenta nationernas flyktingorgan hade registrerat 22 370 flyktingar och asylsökande i Marocko vid slutet av 2025, upp från omkring 18 900 året innan, från 67 länder. Sudanesiska medborgare stod för den största andelen nyanlända, med 5 290 registrerade i december 2025, enligt Al Jazeera. Ett krig som givarländer diskuterar på konferenser producerar ett stadigt flöde av människor som måste navigera gränspolis, smugglare och pappersarbete – ofta utan handlingar, pengar eller sjukvård.

Alis hjärtsjukdom, obehandlad längs vägen, gjorde en gränsjakt till en kollaps i mörkret. Därefter kördes han bort från gränsen med en buss söderut, med gränsen fortfarande synlig från kullarna han lämnat bakom sig.