Brandattentat misstänks mot Iran Internationals redaktion i London
Polis utreder antänd behållare som kastas in på grannfastighets parkering och ser mönster av hot mot irankritiska exiljournalister, brittiskt rättsskydd gör London till medieknutpunkt men också billig angreppspunkt via kriminella ombud och utpressning mot anhöriga i Iran
Bilder
The London offices of news channel Iran International, which opposes the regime in Tehran, were the target of an attempted arson attack last week. Photograph: Courtesy of Iran International
theguardian.com
A police van near the offices Iran International, following this week’s arson attack. Photograph: Henry Nicholls/AFP/Getty Images
theguardian.com
Londonpolisen utreder ett misstänkt mordbrandsförsök mot redaktionen för Iran International, en persiskspråkig tv-kanal som är kritisk mot Irans regering. Enligt uppgifter kastades en ”antänd behållare” in i en närliggande byggnads parkeringsplats förra veckan. Händelsen är det senaste i en rad hot och fysiska angrepp mot Irananknutna journalister som är baserade i Storbritannien, rapporterar The Guardian.
Enligt The Guardian säger anställda på Iran International och BBC Persian att trakasserierna trappas upp i samband med politiska kriser i Iran, bland annat under massprotester och efter kriget mellan Israel och Iran i juni 2025. En journalist på Iran International beskriver våld och hot som något som blivit rutin, medan en annan uppger att iranska säkerhetstjänsten visat hans familj i Iran ett fotografi av hans balkong i London och varnat att de var ”så nära honom”. Londonpolisen har hanterat den senaste händelsen som ett mordbrandsförsök; tidigare fall har bland annat gällt påstådda kidnappningsplaner och angreppet på programledaren Pouria Zeraati, som knivhöggs utanför sitt hem i Wimbledon 2024.
Storbritannien har blivit en knutpunkt för persiskspråkiga medier i exil just därför att landet erbjuder rättsliga skydd och en plattform för global sändning. Men samma sak gör landet till en lockande tryckpunkt: journalister kan utsättas för angrepp utan de diplomatiska och praktiska kostnader som öppna statliga operationer medför, samtidigt som hot mot anhöriga inne i Iran kan användas som hävstång som brittisk polis har svårt att neutralisera. Antiterrorismexperter som The Guardian hänvisar till har tidigare varnat för att främmande stater kan lägga ut tvång och våld på kriminella ombud, vilket suddar ut gränsen mellan organiserad brottslighet och nationell säkerhet.
För den brittiska staten är dilemmat lika praktiskt som principiellt. Att skydda enskilda journalister och mediehus kostar pengar, och ständig bevakning flyttar bördan till privata organisationer som inte själva valt att bli en del av en geopolitisk kraftmätning. Samtidigt har passivitet ett pris: Londons roll som trygg bas för internationella medier avgörs mindre av högtidliga utfästelser än av om hot möts med gripanden, åtal och synlig störning av nätverk som möjliggör angreppen.
Mordbrandsförsöket skadade ingen, men det lägger ännu en adress i London till listan över platser där utländska politiska konflikter nu förs med improviserade vapen och lokala mellanhänder.