Siemens och Nvidia testar humanoid robot i skarp fabriksmiljö
Körs över åtta timmar i Erlangen och klarar över 90 procent av logistiken med runt 60 lådflyttar i timmen, simulerad träning sägs kapa utvecklingstid från två år till sju månader och gör fabriken beroende av den som äger den digitala tvillingen
Bilder
Siemens tests Nvidia AI-powered humanoid robot in German factory
euronews.com
Siemens och Nvidia har provkört en människoliknande robot på ett skarpt fabriksgolv i Erlangen i Tyskland. Under mer än åtta timmar fick roboten, Humanoids HMND 01, flytta behållare som annars hanteras av personal. Enligt Siemens klarade den över 90 procent av sina tilldelade interna transportuppgifter och höll ett genomsnitt på omkring 60 behållarflyttar i timmen.
Enligt Euronews ingår försöket i Siemens bredare samarbete med Nvidia för att bygga ”artificiellt intelligensdrivna, anpassningsbara” fabriker. Tanken är produktionsmiljöer där robotar tränas i en simulering och därefter sätts i drift med tillräcklig självständighet för att kunna röra sig bland människor och hantera förändrade planlösningar. Nvidia beskrev demonstrationen som en övning som omfattar hela kedjan: först träning i simulering, sedan beräkningar i realtid nära själva utrustningen.
Siffrorna är viktiga därför att de flyttar diskussionen från mässuppvisningar till genomströmning och drifttid. Traditionell industriell automatisering flyttar redan delar snabbt, men den gör det oftast i inhägnade celler med förutsägbara indata. En människoliknande robot som sysslar med ”vardagslogistik” låter anspråkslöst tills man räknar på alternativen: antingen bygger man om fabriken kring transportband och fasta robotar, eller så betalar man människor för de sista tio metrarna av förflyttningar som håller produktionslinjerna matade.
Företagens budskap är att simulering krymper utvecklingsvarven. Siemens och Nvidia uppgav att virtuell utveckling minskade behovet av fysisk provning och kortade konstruktionstiden från upp till två år till omkring sju månader. Det är ett påstående hämtat från programvaruvärlden men tillämpat på maskinvara: flytta kostnaden till beräkningskraft och sprid den sedan över många driftsättningar.
Den mer långsiktiga följden handlar om arbetsmarknadsekonomi och makt över industrin. Om en människoliknande robot snabbt kan tränas för platsspecifika uppgifter blir flaskhalsen snarare inpassning i befintliga system och säkerhetsgodkännande än själva mekaniken. Det ger förhandlingsstyrka åt dem som äger den digitala tvillingen, modellvikterna och själva driftsättningskedjan. Fabriker riskerar att köpa ”förmåga” som en tjänst, där leverantörens uppdateringstakt börjar väga lika tungt som anläggningens eget underhållsschema.
Siemens gav ingen tidsplan för en bredare utrullning. Tills vidare gav försöket ett konkret mått: en människoliknande robot, ett arbetspass, som flyttade lådor i en fungerande elektronikfabrik medan människor fortsatte arbeta i närheten.