Kinesisk humanoid vinner halvmara i Peking

Människoformade robotar ställde upp vid startlinjen i Pekings E‑Town-halvmaraton, och den här gången var det inte fråga om att vingla för kamerorna. Enligt Reuters sprang över 100 kinesisktillverkade robotar i parallella banor bredvid mänskliga löpare i söndags, en tydlig kontrast mot premiärupplagan i fjol då många maskiner knappt tog sig fram och de flesta inte kom i mål.

Den stora rubriken kom längst fram i robotfältet. Reuters uppger att den segrande människoliknande roboten, utvecklad av Honor, gick i mål på 50 minuter och 26 sekunder – snabbare än det mänskliga världsrekordet på halvmaraton som Ugandas Jacob Kiplimo satte i Lissabon förra månaden. Robotens lopp var inte helt självgående: efter att ha slagit i ett räcke nära målet behövde den hjälp, men den fullföljde och noterade en tid som vore anmärkningsvärd även för elitlöpare.

Uppvisningen handlar dock inte bara om idrott. Kina har använt offentliga demonstrationer – från statliga televisionens vårfestgala till industrimässor – för att signalera att människoliknande robotar är på väg från laboratorieprototyper mot faktisk fysisk duglighet. Löpning på halvmaratondistans är ett brutalt prov: balans, uthållighet, fortlöpande korrigering på ojämnt underlag och förmåga att fortsätta fungera efter mindre smällar. En maskin som kan hålla fart i 21 kilometer är också en maskin som rimligen kan bära verktyg, gå i trappor, patrullera ett område eller arbeta där hjulburna plattformar är oanvändbara.

Den omedelbara ekonomiska frågan är inte om robotar kan vinna lopp, utan om de kan utföra betalt arbete utan en säkerhetsbesättning. Reuters konstaterar att ”ekonomiskt värdefulla tillämpningar” fortfarande prövas, vilket är ett annat sätt att säga att styckekalkylen inte är avgjord: inköpspris, underhåll, drifttid, ansvar vid skador och hur robotarna faktiskt ska passa in i befintliga arbetsplatser. Men publika evenemang av det här slaget lockar kapital och statligt stöd genom att göra stegvisa ingenjörsframsteg begripliga som ett enda, lättkommunicerat mått.

Det finns också en strategisk dimension. Ett land som kan massproducera tillförlitliga människoliknande robotar får en rörlig ersättare för arbetskraft i uppgifter som är farliga, politiskt känsliga eller svåra att bemanna. Reuters pekar på möjliga användningar från riskfyllda jobb till roller på slagfältet. Det är mindre spekulation än en tydlig färdriktning: samma balans och samordning som krävs för att springa bland andra behövs för att ta sig fram i bråte, bära en skadad eller hantera utrustning nära människor utan att skada dem.

I söndags höll arrangörerna robotar och människor åtskilda i parallella spår för att undvika kollisioner. Peking behandlade alltså maskinerna som deltagare – och som riskmoment – på samma gång.