Stena Bulks tankfartyg fastnar i Persiska viken

Flera tankfartyg från Stena Bulk ligger fortfarande fast i Persiska viken, medan besättningarna tvingas tolka motstridiga besked från Iran och USA om huruvida Hormuzsundet är öppet för kommersiell sjöfart. När ett smalt sund blir ett politiskt förhandlingsmynt räcker det med några tvetydiga uttalanden för att göra normal handel till ett spel med höga insatser – där kostnaderna hamnar på rederier, sjömän och i förlängningen konsumenter.

I en intervju med Svenska Dagbladet säger Stena Bulks verkställande direktör Erik Hånell att bolaget har ”färre än en handfull” fartyg som inte kan gå vidare. Det svåraste för dem ombord är, enligt honom, de snabba svängningarna i riskbedömningarna. Efter uppgifter i fredags om att passagen åter öppnats började vissa fartyg röra sig mot sundet, för att dagen därpå vända tillbaka när nya rapporter om incidenter och förnyad osäkerhet kom.

Betydelsen sträcker sig långt bortom de få svenskflaggade eller svenskägda fartyg som råkar befinna sig i området. Hormuzsundet är en av världens viktigaste sjöfartsleder för råolja och raffinerade produkter, och varje störning slår omedelbart igenom i fraktpriser, försäkringspremier, leveranstider och bränslepriser. För en export- och importberoende ekonomi som Sveriges handlar sårbarheten mindre om storpolitiska markeringar i största allmänhet och mer om hur skör den ”just i tid”-logistik är som näringsliv och offentlig sektor vant sig vid – särskilt när ett trångt sjöstråk kan stängas eller öppnas med kort varsel.

Hånell beskriver de offentliga uttalandena från båda sidor som påtryckningsmetoder inför förhandlingar och säger sig vara ”försiktigt optimistisk” så länge en vapenvila håller. Men för fartygsoperatörer innebär vapenvila inte automatiskt förutsägbar sjöfart: beslut måste fattas på ofullständig information och under tidspress, med besättningar som får bära följderna i realtid. I praktiken blir det en incitamentskedja där politiska aktörer kan ta retoriska risker, medan privata aktörer direkt får betala för felbedömningar.

Enligt Internationella sjöfartsorganisationen befinner sig omkring 20 000 sjömän och nära 2 000 fartyg i Persiska viken under förhöjd risk, och organisationen har påbörjat arbete med en ram för utrymning. Stena Bulk uppger att man kan rotera besättningar om läget blir ohållbart, men besättningsbyten i en kriszon är i sig en logistisk operation med hamnar, viseringar, flyg och frågan om ersättningspersonal alls är villig att resa in i området.

Bolaget bär också med sig minnet av tidigare incidenter. Hånell påpekar att det USA-flaggade fartyget Stena Imperative – ett av omkring 60 tankfartyg i Stena Bulks flotta – skadades av iransk beskjutning nära Bahrain i början av mars.

För tillfället väntar Stena Bulks fartyg på tydligare besked i stället för att ”fatta snabba beslut”, säger Hånell. Under tiden får besättningarna följa nyhetsrubriker om ett öppet sund ena dagen och ett stängt sund nästa, medan fartygen ligger för ankar i hettan.