EU:s befolkning krymper med 53 miljoner till 2100 enligt Eurostat

Eurostat räknar nu med att Europeiska unionens befolkning minskar med 53 miljoner personer till år 2100. Enligt siffror som Euronews hänvisar till faller unionen från cirka 452 miljoner invånare år 2025 till ungefär 399 miljoner vid seklets slut.

Nedgången fördelas dock långt ifrån jämnt. Eurostats beräkningar visar kraftiga tapp i delar av östra och södra Europa: Lettland väntas förlora omkring en tredjedel av sin befolkning till 2100, med Litauen och Polen strax bakom. Grekland beräknas också minska med runt 30 procent. Italien, Rumänien, Slovakien, Kroatien, Bulgarien och Ungern väntas tappa ungefär en fjärdedel eller mer. Tyskland, Portugal, Estland, Tjeckien, Finland och Slovenien beräknas minska med omkring en tiondel till en femtedel.

En mindre grupp länder väntas i stället växa. Luxemburg, Island och Malta ligger högst i procent, medan Schweiz, Irland, Norge och Sverige också beräknas öka. Demografer som Euronews talat med pekar på en faktor som skiljer grupperna åt tydligare än fruktsamhet eller dödlighet: nettomigrationen.

Tomas Sobotka vid Wiens demografiska institut sade till Euronews att skillnader i tidigare och väntad migration, i kombination med åldersstrukturen, i stor utsträckning förklarar varför vissa länder fortsätter växa medan andra krymper. Länder som haft utvandring i årtionden får färre personer i de åldrar där man typiskt får barn, vilket gör att även en måttlig nedgång i fruktsamheten ger en betydligt skarpare långsiktig minskning. Anne Goujon, också vid institutet i Wien, sade att när fruktsamheten är låg i hela unionen kan varaktig invandring ändå hålla befolkningen växande efter mitten av seklet i exempelvis Luxemburg och Malta.

Dmitri Jdanov vid Max Planck-institutet för demografisk forskning uttryckte saken krasst: dagens fruktsamhetsnivåer räcker inte för att upprätthålla befolkningsstorleken, så en naturlig minskning blir utgångsläget om inte migrationen kompenserar.

Beräkningarna innebär också ett betydligt äldre Europa. Euronews noterar att år 2100 väntas var tredje europé vara över 65 år. Den förskjutningen förändrar kalkylen för välfärdsstater som byggts kring stora grupper i arbetsför ålder: färre som betalar in, fler som tar emot, och en växande andel av de offentliga utgifterna knyts till pensioner och sjukvård.

För arbetsmarknaderna döljer totalsiffran dessutom en mer omedelbar begränsning: befolkningen i arbetsför ålder krymper långt innan den totala befolkningen gör det. Länder med svagare inflöden av migranter ställs inför ett val mellan högre skatter, lägre förmåner, senare pensionsålder eller försök att importera arbetskraft i stor skala – ofta samtidigt som bostäder, skolor och lokala tjänster redan är hårt belastade. I praktiken blir migrationen då ett politiskt styrmedel för att hålla systemen flytande, med kostnader som i stor utsträckning socialiseras via skatten och kommunernas budgetar.

Eurostats tabeller är beräkningar, inte öde. Men de visar att för många medlemsstater är den stora justerbara variabeln inte födelsetal eller livslängd, utan hur många som faktiskt kommer och stannar.

Eurostats grundscenario antar därmed en union som blir mindre och äldre – och som i allt högre grad, land för land, formas av migrationsbalanser snarare än av födelsetal.