FBI-chef Kash Patel stämmer The Atlantic på skadestånd
Tidningen pekar på anonyma källor som hävdar stordrickande och frånvaro från jobbet, förtalsprocess på 250 miljoner dollar riskerar göra tjänsteduglighet till dyrt tystnadsmedel
Bilder
Kash Patel sues the Atlantic for $250m over article alleging heavy drinking and absences - US politics live
theguardian.com
Polls suggest Republicans will struggle to cling onto control of the House and Senate come midterms. Celal Gunes/Anadolu via Getty Images
Celal Gunes/Anadolu via Getty Images
GOP Senators pointed to Trump's staged encounter with a DoorDash delivery worker last week as evidence of how the president routinely veers off-script. Win McNamee/Getty Images
Win McNamee/Getty Images
thedailybeast.com
FBI-chefen Kash Patel har lämnat in en stämningsansökan på 250 miljoner dollar mot tidskriften The Atlantic efter en artikel som påstod att han dricker kroniskt och ofta är frånvarande från arbetet, enligt The Guardians direktrapportering om amerikansk politik. Ansökan, inlämnad vid federal domstol i Washington DC, anger ”förtal, angrepp och ärekränkning” och omfattar även artikelns författare Sarah Fitzpatrick.
Den underliggande konflikten är välbekant: en ämbetsman med extraordinära tvångsbefogenheter försöker flytta en diskussion om lämplighet för ämbetet från offentlig granskning till kostsam rättsprocess. The Atlantics uppgifter, återgivna av The Guardian, bygger på samtal med nuvarande och tidigare tjänstemän som uttalat sig anonymt och hävdat att Patel dricker för mycket och ibland inte gått att nå. Patels svar, också citerat av The Guardian, var rakt på sak: ”Tryck det, allt är falskt, vi ses i domstol – ta med checkhäftet.”
Stämningen kommer samtidigt som det finns en bredare republikansk oro över bristande budskapsdisciplin under Donald Trumps andra mandatperiod. The Daily Beast, med hänvisning till rapportering från NOTUS och anonyma republikanska senatorer, beskriver hur partiföreträdare försöker styra debatten tillbaka till fjolårets skattesänkningar inför mellanårsvalen, men gång på gång slås ur kurs av Trumps improvisationer och avstickare in i kulturkrig. Senatorer som citeras klagar på att partiet ”inte ens sjunger på samma språk” och pekar på iscensatta evenemang i Vita huset som glider över i orelaterade kontroverser.
Patels stämning passar in i det mönstret: det är varken ett lagstiftningsinitiativ eller en verksamhetsreform, utan en politisk handling som tar tid och uppmärksamhet och öppnar för strider om utlämnande av intern kommunikation. För en sittande FBI-chef är signalvärdet ovanligt tydligt. Byråns trovärdighet vilar på föreställningen att ledningen står fri från personliga vendettor och politisk vedergällning; att stämma en tidskrift för rapportering om arbetsplatsbeteende inbjuder till motsatt slutsats.
Det prövar också hur amerikanska medier som svarande hanterar förtalsprocesser med mycket höga insatser i ett polariserat klimat. Om stämningsansökan överlever de inledande processuella prövningarna kan målet bli en folkomröstning i domstol om huruvida anonymt källskydd kring höga tjänstemäns beteende kan pressas fram till avslöjanden, och om försvarskostnaderna driver redaktioner mot uppgörelser eller självcensur.
Patel begär ett skadestånd som skulle knäcka de flesta redaktioner. Påståendet han vill sudda ut är samtidigt vardagligt och konkret: att FBI-chefen ibland inte går att nå när medarbetare behöver honom.