4,4 miljoner ukrainare lever med tillfälligt skydd i EU

Omkring 4,40 miljoner personer som flytt från Ukraina hade i februari 2026 tillfälligt skydd inom EU, enligt Eurostat-siffror som Euronews hänvisar till. Tyskland tog emot flest, följt av Polen och Tjeckien. De största ökningarna från månad till månad noterades i Tyskland, Tjeckien och Spanien. Estland, Frankrike och Luxemburg var de enda EU-länder som redovisade minskningar.

Siffrorna visar hur EU:s ordning med ”tillfälligt skydd” i praktiken har glidit från akut krishantering till ett utdraget fördelnings- och finansieringsproblem. Mottagarna är i överväldigande grad ukrainska medborgare – över 98 procent – och sammansättningen lutar mot vuxna kvinnor (43,5 procent) och barn (nästan en tredjedel), medan vuxna män utgör strax över en fjärdedel, enligt Euronews. Den profilen spelar roll för arbetsmarknad och offentliga tjänster: värdstaterna är skyldiga att ge bostadsstöd där det behövs, sjukvård och skolgång för minderåriga, samtidigt som skatteunderlaget som betalar detta beror på hur snabbt vuxna kan komma i arbete.

Samtidigt syns en omsättning i systemet. Euronews hänvisar till forskning från Rädda Barnen som pekar på att över 1,6 miljoner människor har återvänt till områden nära fronten, såsom Charkiv, Donetsk, Cherson och Sumy, trots fortsatt strid. I intervjuer med 172 föräldrar och andra vårdnadshavare uppgav tre fjärdedelar att hemlängtan och isolering i värdländerna fick dem att åka tillbaka. Omkring 55 procent angav boendekostnader eller svårigheter att hitta arbete. Nästan hälften sade att deras barn varit olyckliga, stressade eller ensamma där de hade sökt skydd.

Återvändandet påminner om att ”skydd” inte bara är en juridisk stämpel utan också en kalkyl över levnadsvillkor. När hyra, barnomsorg och lågavlönat arbete gör tillvaron i värdlandet till en återvändsgränd kan riskpåslaget för att resa tillbaka till en krigszon krympa – särskilt för familjer som försöker hålla sociala band vid liv. För regeringar och kommuner skapar det ett rörligt mål: skolplatser, kommunala bostäder och sociala budgetar måste planeras samtidigt som antalet som faktiskt nyttjar systemen kan stiga i ett land och falla i ett annat från en månad till nästa.

Eurostats februaribild lämnar den övergripande fördelningen oförändrad – Tyskland, Polen och Tjeckien bär fortsatt de största talen i absoluta antal – men den marginella tillväxten i Spanien pekar mot en gradvis spridning söderut när hushåll söker lägre levnadskostnader och säsongsarbete. Den rättsliga skyldigheten är densamma i hela unionen; förmågan att bära kostnaderna är det inte.

I februari ökade antalet skyddsberättigade i 24 medlemsstater och minskade i tre. Politiken är enhetlig på papperet, men trycket samlas i mycket olika kommunala balansräkningar – och där blir frågan mindre moralisk och mer institutionell: vem betalar, vem planerar och vem tar konsekvenserna när ett ”tillfälligt” system blir vardag.